Boot camp

Tanken var att lördagen skulle fördrivas i all sköns ro tillsmammans med Marika, Emil, Linus och Miranda. Vi skulle träffas i stan, ta bussen till Helsingfors (äventyr om man är två fyra-åringar och en treåring) och sedan åka karusell och äta sockervadd på Borgbacken. Marika och barnen skulle åka karusell, medan jag som blir illamående i nästan allt på nöjesparker - karusell medräknat - skulle trycka i mig sockervadd och vakta väskor.
Men eftersom vädergudarna bestämt att hedra oss med regn, regn och åter regn under söndagen tog vi plan B i bruk istället.

Kl 13:30 plockade jag upp Miranda, och sedan så åkte vi iväg mot HopLop som är en inne-lekpark. Miranda som varit där förr gjorde ett fint arbete med att förklara hur man skulle köra, eftersom jag aldrig varit där förr. Först skulle jag köra till brandstationen där alla brandbilarna finns, och därifrån så pekade hon och berättade när jag skulle köra rakt och när jag skulle svänga. När vi kom in i HopLop märkte vi att Marika och pojkarna hunnit fram före oss, så det var bara att betala inträde och börja klättra, krypa, rutcha och hoppa.


Ställningarna är i första hand tänkta för barn, men vuxna är välkomna att gå överallt. Problemet är närmast att vuxna är lite för långa. Där som barnen springer fram obehindrat fick jag ta mig fram dubbelvikt. Jag hade en liten tankemiss hemma, och tog med mig en handväska som mest bara var i vägen. Men det var tur att Linus och Miranda var så hjälpsamma. De höll undan plastskynken och lyfte upp bilder som hängde ner från taket så jag lättare skulle kunna ta mig fram. - "Jag går först, och sen hjälper jag med väskan" meddelade Miranda vid flera tillfällen, när vi skulle krypa genom tunnlar eller klättra upp och ner genom hål. Linus visade vägen och ropade uppmuntrande (läs: otåliga) "Kom, Kicki, kom hit!" Visst är det underbart när barnen visar en sådan hänsyn mot sin gamla faster/gudmor!

Kanonen som man kunde ladda med mjuka bollar var uppskattad! När det blev tråkigt att bara skjuta rakt fram, så kunde man ladda den med många bollar och sikta på väggarna. Resultat: blåa och gröna bollar som studsade åt alla håll och kanter.

Klätterväggen var en rolig sak. Nedanför fanns stora mjuka dynor som man kunde hoppa ner på när man klättrat färdigt. Det fanns olika rutter upp, och i mina ögon såg det ut som att de hade olika svårighetsgrader. Startade man från elefanten var det lättast. Tror jag.

I två timmar for barnen runt där, måste erkänna att jag gav upp efter en timme. Liten paus emellan åt för att inmundiga glass, isglass och trip gick de med på. Sedan var det full fart igen.

Efter motionsrundan i lek-land så hoppade vi in i respektive bilar och körde hem till Marikas för att äta en god middag (gratängen uppskattade jag, Miranda gillade baguetterna) som Magnus tillrätt under vår frånvaro, och så lekte barnen lite. Efter middagen var tydligen kraftera återhämtade för då skulle vi ut på gården och leka. Vid huset finns ett litet (kom ihåg att som allting är även storleken relativ) berg, och dit upp skulle vi klättra. Linus sa att vi skulle på äventyr, och så klättrade vi upp på bergets topp. Därefter skulle vi klättra ner på andra sidan, där det fanns en massa omkullfallna träd och kvistar överallt. Så Kicki lyfte, höll i handen och puttade på tre barn som valde de svåraste möjliga ställena att ta sig fram på. Miranda undrade med ett lite misstänksamt tonfall "Är det det HÄR det som är äventyr?". Linus sa ett bestämt "Ja" medan Emil nickade med eftertryck. Miranda accepterade svaret, och när vi kom tillbaka till gården var hon först med att säga att vi skulle klättra en gång till. Sagt och gjort. Vi klättrade ett varv till. Och sen lite till. Efter en sväng inomhus för att fylla magen med te, kakao och fruktsallad var det dags att dra sig hemåt.
Miranda fick hemma på gården springa ute i regnet med ett paraply i högsta hugg en stund, innan det var dags för mig att åka hem och för henne att förbereda sig för natten. Marika rapporterade att hennes söner slocknade som ljus, misstänker att Miranda gjorde det också. Själv stupade jag i säng som en klubbad säl, och av de på morgonen fortfarande släta lakanen att döma har jag knappt rört en fena under nattens lopp.
Mina armmuskler meddelar att de existerar, och mina rumpmuskler är sanslöst sjuka. Dyra träningscoach:ar borde ta modell av fyraåringar. Bättre - och billigare - workout än att försöka hänga med i lånade fyraåringars tempo får man leta efter. Hoppas bara att ungarna hade det lika roligt som jag!

Problems

Om ni undrar över min frånvaro så har jag lite problem med min dator. Har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska lösa dem, men medan jag funderar så är jag rätt osynlig och frånvarande här i cyberspace.

Ny värld

Idag när jag körde hem så tittade jag mig förvånat omkring. Något hade hänt under helgen. Det var grönt överallt. Varje vår blir jag lika förvånad över hur fort det går.

Morsdag

Det firas morsdag i Finland idag. Och snäll som hon är, så bjöd min mamma oss på lunchkryssning med M/S J.L. Runeberg. Ute på böljan den blå var alltså mina föräldrar, bror med familj och jag.
Och eftersom min pappa känner folk, så lyckades vi få ett eget litet kabinett som var precis lagom stort för vårt sällskap bestående av 5 vuxna och 2 barn.

Tur med vädret hade vi också. Efter en stormig och regnig lördag, så har söndagen uppvisat solsken. Det var rätt blåsigt, men absolut inte stormigt.

Kommentarer - livets krydda

Jag gillar att läsa tidningar på webben. Mest läser jag aftonbladet.se och dn.se, kortfattade nyheter och skvaller med enkelt upplägg. Och sedan har de den underbara funktionen med att man får kommentera vissa artiklar. I synnehet DN:s kommentarer brukar jag slänga ett getöga på.

En garanterad "kommentar-magnet" är etikettgurun Magdalena Ribbing. På DN Etikettfrågan svarar hon på läsarnas frågor angående vett och etikett, och sedan får övriga läsare kommentera.

Dagens intressantaste kommentarer har jag hittat efter detta pyttelilla inlägg. Ett litet inlägg om att RFSU har gjort en insats för att skrota begreppet mödomshinna och införa ordet slidkrans har i skrivande stund resulterat i 61 kommentarer. Vilken inblick man får om människors tankar!

Slipeli-lack-lack

Ringde pappa och frågade om jag fick låna hans slipmaskin för att slipa vårt köksbord för att sedan lacka om det. Det fick jag naturligtvis.
Idag anlände han med maskinen, hjälpte mig att bära ut bordet på gården, drog på sig en overall och slipade bordet åt mig. Jag stod bredvid, borstade bort lite damm ibland bara för att låtsas delta.
När vi konstaterat att vi gjort vad man kunde åt det gamla slitna bordet bar vi in det igen. Vi gjorde en räd i grannens källare och lånade en pensel (jag hade naturligtvis bara en pytteliten en), och sedan lackade "vi" bordet. Alltså, pappa lackade och jag stod och pekade på de ställen han missade. Men nu har han lämnat mig åt mitt öde.
Imorgon måste jag själv slipa bordet och sedan ge det en andra omgång med lack. Ska bli spännande att se om resultatet blir bättre eller sämre, vi är lite osäkra på det.

Träskalle?

Idag när jag körde bilen hemåt så förde jag en hårslinga som hängde i ögonen bakom örat. Direkt därefter växlade jag från tvåans till treans växel. Och när jag förde växelspaken framåt kände jag hur det stack till i handflatan. När jag tittade efter hade jag fått en sticka i handen. Och den kan inte ha kommit från en växelspak i plast (eller vad sjutton de är gjorda av).

Flyttkartonger

Så då är det dags att börja gräva fram flyttkartongerna igen. Sista helgen i maj är det dags att utföra den tredje flytten inom ett halvår. Detta börjar vara rekord, även för mig. Känner någon för att hjälpa är det bara att säga till.

Grape

Idag har jag skalat bort det tunna tunna skalet från en försvarlig mängd grape-klyftor. Hej å hå. And never again.