Komplimang

På fredag var jag riktigt riktigt sliten. Kände mig som något katten släpat in för två veckor sedan. Trött, hålögd... Ja ni vet. En sådan dag då man kunde skrämma zombier.

Lite semistressad gick jag från jobbet, släpandes på ett antal väskor. Damen var ju på väg ut på Sverige-utforskningsäventyr. Gick ner till Liljeholmens tunnelbanestation för att ta mig till centralen och tåg vidare till Eskilstuna. För att åka tunnelbana behöver man som bekant biljett. Undertecknad sysslar ju inte med sådana saker som att planka. Eftersom jag hade fått lön, kände jag mig rik och tänkte att nu slår vi på stort och köper ett häfte med 10 biljetter à 18 kr = 180 kr totalt. Sparar 20 kr på det sättet.

Så, jag närmar mig spärrvaktens bås med raska steg, halar fram 200 kr ur plånboken och sticker in dom till grabben och ber om ett häfte. Han ger mig 20 kr i växel och gör sig beredd att stämpla en biljett, en av de lösa man får när man bara vill ha en. Han hejdar sig mitt i rörelsen och tittar lite förvirrat på mig.
- Vad ville du ha och vad gav du mig? frågar han mig.
- Ett häfte, 200 kr och du gav rätt växel tillbaka, svarar jag rappt och sneglar mot tavlan som upplyser mig om att nästa tunnelbanetåg går om två minuter.
Grabben fyrar av ett bländande vitt leende, stämplar en biljett i mitt häfte och ger det mig med kommentaren:
- Det är din skönhet, den gör mig helt förvirrad! Ha en trevlig helg!
Jag hann både med tunnelbanan och tåget till Eskilstuna. Men mera om det en annan dag.