Shoppa med kändisar

Richard Wolf och jag handlar tydligen vår mat i samma Hemköp. Eller så råkade han vara där annars bara. Men idag har vi nästan krockat med varandra.

Jag undrar om det är Malins närvaro som drar till sig alla celebriteter. För då syns de alltid. Eller så beror det helt enkelt på det att hon ser på folk medan jag bara tittar förbi dem. Skulle mina föräldrar komma emot mig på gatan i Stockholm skulle jag antagligen inte upptäcka dem.

Hedersplatsen

Vissa julkort hänger mamma upp på ett rött sidenband och så får husets invånare och gäster beundra dem. Andra julkort platsar inte på bandet utan får ligga i en hög bredvid telefonen. Jag kunde nöjt konstatera att kortet jag skickade hängdes upp på bandet. Jag inbillar mig även att det var för att kortet var sött, och inte för att avsändaren var dottern i huset.

Sedan finns det då de julkort som är förmer än andra. De som behandlas extra varsamt. De som blir uppställda på hedersplatsen. De är få och utvalda. Och de syns förskräckligt dåligt på bilden. Tyvärr. Men jag lovar er att de verkligen förtjänade hedersplatsen.


Update: Snälla kortmakerskan skickade mig närbilder på korten, så nu kan ni alla se hur vackra de är! Även fast inte glittret glittrar osm det gör i verkligheten.

Nästan helgerån

Vi skyller på att mina föräldrar varit sjuka precis före jul. Vi kan även skylla på att nästan hela byn varit sjuk precis före jul. Vi kan skylla på en hel massa. Men jag tycker nog att det är snudd på oacceptabelt att duka julbordet med bara vanlig Turun Sinappi-senap till skinkan. I synnerhet när det brukar finnas 3 - 4 olika sorters senap att välja på. Eller är det bara jag som är bortskämd?

Tallriken

Vilken tur att Magnus var så snäll att han skickade med mig en stor bit gudomligt god smörgåstårta, som våran Marika hade svängt ihop. Tack vare det hade vi ett ypperligt fint kärl att ha våra potatisar i på julafton när det vankades sill och lax till förrätt.

Listor

Jag gillar att göra mentala listor. Oftast så går listorna ut på saker som jag borde göra, kontra saker jag gjort. Dagens lista är lite deprimerande.

* packa upp väskan - gjort till hälften
* lägg alla saker där de ska vara - misslyckats kapitalt med det
* röj upp kaoset jag lämnade efter mig när jag åkte till Finland - se ovanstående kommentar
* byt kökslampa och häng upp hallampan - done! Men titta inte för noga på hallampan, upphängningen är minst sagt personlig
* dammsug och svabba golv - ogjort eftersom på alla ytor dräller det av böcker, skor, kläder osv
* skriv ett brev som ska postas i morgon - ogjort eftersom... öööh... jag sitter här istället

Julen i ett nötskal

Skulle jag vara en gödgris skulle jag vara färdig för slakt. Känns som jag töjt min magsäck till bristningsgränsen de senaste dagarna. Till och med släktens minsting, knappa 2 år, har greppat julens melodi. Och nu tänker jag inte på hennes framförande av tipp-tapp-tipp-tapp.

- Är det roligt när det är julen? undrade farmor och tittade på lillan som tuggade i sig ärter av hjärtans lust.
Lillan avbröt tuggandet, tittade farmor i ögonen och sade allvarligt:
- Äta!

Julstämning!

Nu är jag på god väg med julstämningen. Min näsa är där redan. Min röst följer efter. Var gång jag ser mig i en spegel börjar jag nynna på Rudolf med röda mulen.

Tredje advent

och för en stund sedan brummade några motorcyklar förbi ute på gatan... Julstämning, vad är det?

Kickis modeblogg

Känner att jag behöver dra mitt strå till stacken vad gäller modebloggar och dito inlägg. Så, för alla intresserade och ointresserade.

Dagens outfit:

- beige strumpor med en vovve-bild.
- över strumporna grå raggisar för annars fryser fossingarna.
- vit urtvättade trosor. Så urtvättade att de åker i soporna till nästa.
- röda mjukisbyxor
- gul urtvättad t-shirt med blåa blommor på
- som krona på verket: en ljusblå fleece badrock

Men hey, jag är sjuk och ska inte charma någon!

Orättvist

Min telefon brukar vara tyst. Helg efter helg är den bara tyst.

På lördag skulle jag träffa en vän från gymnasietiden. Inhiberade det idag pga min influenssa.

På söndag är det traditionella fikat med Anna. Får se om jag är i skick tills dess.

Idag ringde telefonen. Naturligtvis. Jag blev tillfrågad om jag ville hänga med på några öl och en kryssning. Visst... Bokstäverna M och N har försvunnit från mitt alfabete. I stället har jag dubbel uppsättning av B och D. Snuvig? Jag? Kryssning? Nej tack.

Varför måste allt roligt hända när jag är sjuk?

Konstateranden

- Jag har inte hostat mellan kl 5 - 8. Då kunde jag sova.
- Tur att jag inte ska på dejt idag. Jag ser ut som om jag bara sovit i 3 timmar. Snacka om svullna ögon med mörka ringar under.
- Jag är uttråkad.
- Det är svårt att diskutera allvarliga saker över mail. Det är även snudd på omöjligt att gräla. Det är bäddat för missförstånd.
- Mina blommor behöver vattnas och disken diskas.
- Gillar inte stick-beskrivningar som säger "jämnt fördelat". Varför kan dom inte säga "med 5 cm mellanrum" eller "vart 17:e varv"??

sova

Just nu skulle jag verkligen vilja sova. Men den täppta näsan och hostan håller mig vakna. Hostan främst. Snart måste jag väl vara så uttröttad att jag somnar i alla fall?

Det där med nattgäster, sista julklappshandlandet och fika i helgen känns väldigt avlägset just nu kan jag lugnt konstatera.

Litet

Backstycket klart. Det blir så fiiiint! Och litet.

Hemma

Idag är jag hemma hela dagen. För att jag är trött, febrig och snuvig. För att jag kan. För att jag har råd. För att jag håller på att bli gammal och klok?

Lugna ner mig?

Fick svar på ett av mina mail idag. "Lugna dig, love... Mailar snart igen. Luuuugn."

Vad menar han? Bara för att jag börjar ett mail med en svordom och därefter hotar med dittan och dattan om jag inte får ett livstecken från honom så betyder det väl inte att jag är upprörd? Eller hur? Jag menar, det är inte ens pms tider just nu. Mer lugn och samlad än det här blir jag inte. Det är väl inte mitt fel att någon ibland uppvisar en social inkompetens som borde platsa i Guiness rekordbok?

And just for the record: Jag ÄR lugn. Lovar. Riktigt på riktigt. Aikuisten oikeesti.

Ät kyckling

Talade med en kollega idag och vi kom in på ämnet McDonalds. Och denna underbara reklam som går i finsk tv. Grisen berättar om olika chicken-menyer och på skylten står det Syökää kanaa = ät kyckling. Detta är även hans slagord. Tror jag ska göra som han uppmanar oss någon dag. Gå till McD och äta en chicken-meny.

Syökää kanaa!

Dagens sämsta

Dagens sämsta vits. Eller kanske rentav årets sämsta.

En man ringer och har frågor om våra produkter. Jag har aldrig talat med honom förr. Plötsligt undrar han om jag är från Finland. Det är ju ingen idé att förneka det, så jag erkänner mig skyldig till att vara född i landet i öst.

- Ja, men då vet du ju säkert hur Finlands flagga ser ut.
- Visst, säger jag och undrar om han är dum på riktigt. Det är ett blått kors på vitt botten.
- Nej, det är ju faktiskt två blåa kors, säger han därpå snusförnuftigt. Ett kors på vardera sida.

Ha ha ha haaaa...

Mera tv

Så, kom ju inte i säng ännu heller. Nu är det då Isabella som håller mig vaken. Faktiskt förvånansvärt bra. Se på den ni som bor i Finland, och håll ögonen öppna för det verkar som den är på väg till Sverige.

Peter Franzén har blivit mycket bättre på svenska. Så ska det se ut, Irina. Lär gubben din det andra inhemska.

Lite lätt störande är det förvisso att handlingen utspelar sig i Österbotten men härtills har jag inte hört någon österbottniska. Alla, till och med "infödingarna", låter ju som de skulle komma från huvudstadsregionen.

Hemkänsla

Skulle lägga mig, men började zappa mellan kanalerna istället. Snubblade över Bettina S på finska tv-kanalen. Hon höll på att avsluta intervjun med Linda Zilliacus. Hon intervjuade Bo Kaspers Orkester och sedan Tommy Hellsten. Jag brukar gilla hennes intervjuer. Men idag så lyssnade jag inte så noga på vad som sades. Jag lyssnade mest på hur det sades.

Svenskan som talas i Sverige har börjat bli det normala för mig. Hajar inte till längre när folk uttalar ord som de gör i detta land. Ibland är det bara så skönt att få sitta ner och lyssna till när ord blir uttalade som jag anser att dom bör uttalas. Efter den första chocken så njuter mina öron av de välbekanta finlandssvenska tongångarna. Det är nästan så att jag får lust att flytta tillbaka. Men sedan... sedan kommer jag på att jag kan ju alltid ringa till någon där och tala bort en stund.

Komplimang

En karl kom fram och talade med mig när jag avlägsnade mig från dansgolvet, med siktet inställt på toaletten. Samma karl jag talat tidigare med, han verkade trevlig. Följande diskussion ägde rum i diskodunket som överröstade de flesta försök till vettiga samtal.

Karl: - Vilken vacker fraktur du har!
Jag: - Eeeeh... Vah??? (lutar mig närmare)
Karl: - Vilken vacker fakturering du har!
Jag: - Eeeh... Jag hör inte riktigt.
Karl: - TATUERINGEN, DEN ÄR FIN!!!
Jag: - Ååh, tack så mycket!

Mycket senare samma kväll konstaterade samma mansperson att sex utan kärlek är nästan samma som våldtäkt. Vi behöver flera män som han i vår värld!

Helgen

Ska resa iväg i helgen. Bara en liten liten resa. Till min särbo. Jag läser på bloggen att menyn är planerad och sängen nybäddad när jag anländer. Undrar om jag borde ta med lite choklad?

Undrar vad jag ska packa ner i min väska... Inser att det snart är dags att börja fundera på det. Kläder lämpade för utegång är inte helt fel att slänga ner i väskbottnet. Utegång kan då betyda långpromenad eller dansa hela natten. Joggingskor, mjukisbyxor, högklackat och urringat bör packas ner med andra ord.

Eftersom jag på lördagen ska shoppa för pengar jag inte har bör jag ta med mig en stor väska. Så jag inte behöver hålla reda på femtioelva plastkassar på tåget hem.

Stickning och papper får jag inte heller glömma. Antagligen tandborsten och rena trosor som glöms. Kan någon kolla med mig imorgon att jag fick allting med mig? Lämpligen före jag sitter på tåget och inte har en chans att rusa hem och plocka upp det.

Misse-mys

Charlie var på besök. Charlie får gärna komma flere gånger på besök, fastän han bar iväg med en av mina tomtar, slet och rev i mina gosedjur och tuggade på mina växter. För hur man än vänder och vrider på det, så finns det få saker i denna värld som är så avslappnande som att sitta med en katt i famnen.

I bid you farewell

Jag hoppas jag någon gång kommer att råka ut för en situation där jag högdraget kan säga åt någon "And now I bid you farewell" och sedan kunna svepa ut ur rummet med fladdrande kjolar och klapprande klackar.

Hemlig blogg

Inser att jag börjar vara i minoritet, men jag har INTE en hemlig blogg. Men nu fick jag använda mig av rubriken i alla fall.

Vad jag borde ha gjort

För 30 minuter sedan borde jag ha borstat tänderna och krupit i säng. Istället satt jag och slöglodde på tv, medan jag vek ihop toapapper till en fin liten hög. Varefter jag vek mera toapapper till en annan lika fin liten hög. Varefter jag knölade in bägge högarna i ett kuvert, tejpade ihop det eftersom limmet var värdelöst, skrev adressatens uppgifter på kuvertet.

Varför? För att det finns en person där ute som är utan toapapper. Och jag har en hel del av den varan. Man ska dela med sig av sitt överflöd.

Ur dårar och småbarns mun...

De flesta kommentarer jag får när folk ser min lägenhet brukar vara något i stil med att ser mycket större ut än vad den är, den är mysig osv. Alla frågar varför jag har en målad röd rektangel på väggen. Mitt kök är väldigt litet. Kommer gästerna oanmälda brukar de brista ut i ett Guuuuu vad stökigt här är!

Den bästa kommentaren jag fått hittills yttrades av kollegans 6-åriga dotter, som efter att ha gått husesyn kom fram till mig och utbrast spontant - "Onpas sinulla pikkuinen koti!" (-Vilket litet hem du har!)

Lilla Jul

Hade lillajulsfest hemma hos mig. Menyn bestod naturligtvis av pepparkakor och glögg serverad i tsaikka-glas. Som äkta finländska kan jag inte tänka mig glögg i något annat än dessa glas. Jag har det silverfärgade handtaget på mina glas. Det guldfärgade lär inte tillverkas längre.


Till festförberedelserna hörde bland annat att fixa till fulaste julträdet i stan. Har nu även lampor i det men de gjorde sig inte bra på bild. För att avnjuta den synen får ni allt komma och titta på dem hos mig.

Det var även dags att packa upp min advetnsgåva och ta den i bruk. Vänligen beundra stans snyggaste toapapper!

Trots att festen var alkoholfri/-fattig så gick barnen så vilt fram med mina gosedjur att de fortfarande på söndagen kände sig totalt utslagna.