Analyze this part 1

Malin, Malins kollega och Herr S. Freud, känn er utmanade!

Drömmen utspelar sig på mina föräldrars gård.

Grannen Kalle har sålt mycket mark, och 20 tomter ska bebyggas och därmed även 20 nya familjer flytta in. Kommunen har bestämt att det är ett bra tillfälle att starta upp en ny bybutik, och ska därför bygga ett sprillans nytt Valintatalo granne med föräldrarna. Där bakom bodan där det förr låg ett potatisland, på andra sidan tallarna. I samband med detta undersöks en massa uråldriga ritningar framgrävda ur bottenlösa gamla arkiv, och det kommer fram att gränsen för föräldrarnas tomt inte går där man trott de senaste 100 åren (vid de tidigare nämnda tallarna) utan att den går 5 cm från husväggen. Och nu ska den nya mataffären byggas 5 cm från huset, och delar av hundgården bli parkeringsplats!

Föräldrarna överklagar, anlitar dyra advokater och gör allt de kan men inget hjälper. Hela släkten och byggden är inblandad i detta miniatyrkrig. Känslorna svallar höga. Men Valintatalo ska byggas fast i huset. Tillslut greppar vi efter det sista halmstrået, vänder oss till det som vi ser som vår sista utväg. Vi ringer Malin och präst-Martin. För om Malin och präst-Martin inte kan se till att Valintatalo byggs på andra sidan tallarna, då kan ingen hjälpa oss. Drömmen slutar med att Malin och Martin spatserar omkring på gården där mellan husväggen och tallarna, och smider sina planer. Lotta-labradoren (som dog nåt i i stil med -91) skuttar runt deras fötter eftersom hon anser att även hennes röst bör bli hörd. Hundgården ska inte bli parkeringsrutor anser hon.