Självanalys

Jag är trött på att vara sjuk. Inte för att jag har svårt att andas eller för att jag har hosta eller någon av de vanliga orsakerna. Jag är trött på att vara sjuk för jag vet inte hur mycket mera självanalys jag klarar av.

Av någon konstig anledning så triggar sjukdom en extrem analytisk sida hos mig. Jag analyserar inte känslor eller tankar, jag analyserar min kropp. Känns mina hals mera sträv nu än den gjorde för 30 minuter sedan? När jag kniper ihop mina läppar och snörvlar, för jag dem åt vänster, höger eller håller jag dem rakt fram. Det å sin sida indikerar vilken näsborre är mera täppt. När jag sträcker på mig, vilka leder knakar då. Är det mera sannolikt att vristen kommer att knaka, eller höften eller axeln? Under mina dryga 30 år här på jorden har jag snart samlat på mig så mycket information om min kropp att jag snart kan skriva en doktorsavhandling om det.

Det positiva detta har fört med sig är att jag kan spara pengar på läkarbesök. Jag har blivit expert på att skilja på den smak jag har i munnen när jag har angina (halsfluss) jämfört med normalt halsont. Väldigt täppta bihålor känns olika än bihåleinflammation.

Men egentligen skulle jag just nu faktiskt helst bli frisk och koncenrera mig på att göra upp listor på alla skäl till varför jag inte ska skaffa mig en hund. Jag undrar om mina nackmuskler är så spända nu att om jag gör den där lilla rörelsen uppåt-bakåt med axeln så domnar lill- och ringfingret?