Fynd i smyckesskrinet

Rotade runt i mitt smyckesskrin idag. Eller, den del av byrålådan som jag har alla smycken i och därmed så fint kallar smyckesskrin. Insåg att jag knappt använt några smycken alls på hela vintern, och dom jag använt har varit i silver vilket inte riktigt är min grej. Så jag började rota efter smycken i guld, ringar och dingel-örhängen och halsband.

Hittade min förlovningsring i en liten ask. Tänk att jag hade kvar den. Eller, inte så förvånande eftersom jag är urusel på att slänga saker. Den låg på samma ställe som ett gäng kedjor som brustit och väntar på att komma till guldsmed. Dom har väntat i evigheter, slutade använda tunn-tunna kedjor i gymnasiet eftersom jag märkte att jag hade av dem för jämnan. Och där låg förlovningsringen.

30.11.1996 står det i den. Dagen efter så flyttade vi in i vår första gemensamma lägenhet i Vasa. Det var stora dagar, viktiga dagar. Jag minns fortfarande dagarna i slutet av november och början av december så bra. Samtidigt känns det som om det är evigheter sedan. Jag provade ringen, den passar fortfarande perfekt. Det kändes så vant och bekant att ha den där. Stod och tittade på handen en stund och tog en liten färd ner längs minnenas aveny. Sedan åkte ringen ner i lådan igen, ett minne från en tid som var. Den får vänta där på att jag snubblar över den igen någon dag.

Om någon undrar: Vigselringen har jag också kvar, den använder jag ofta. Men den har inte alls samma känslomässiga värde för mig. Den är bara en ring.