Idag är en sån dag. En dag då allt är bara skit. Inget är bra. Jag vankar av och an i lägenheten och pillar lite här och där. Måste städa. Orka liksom. Borde stryka. Stryka är roligare när det är städigt i övrig. Orka städa. Jag har i alla fall diskat. Och tvättat. Tvättat mycket. Jag började storstäda toa, kom halvvägs. Bättre än inget antar jag. Nu väntar jag på att det ska torka upp där efter min vattenorgie, så jag kan lyfta in alla grejer där igen. Kanske det har gjort det. Lär väl märka nästa gång jag är kissnödig.
Borde handla. Skit samma, har fortfarande lite börd, varma koppen och pålägg hemma. Det lever man långt på. Åtminstone tills i morgon. Om man går och är lite småhungrig. Öl finns, det mättar ju. Kanske världen blir ljusare av en flytande middag.
Mannen är sur på mig. Jag är sur på mannen för att han är sur på mig. Jag är sur på det och dem som är orsaken till att han surar. Jag surar för att allt är surt.
Jag vill inte flytta, jag vill inte bo kvar. Jag vill bort från det här landet, men vill inte till något annat land. Boken är tråkig, musiken på radion är dålig och det kommer inget på tv. Jag har sett alla mina filmer och vill inte se dem igen. Inte just nu i alla fall.
Gjorde ett halsband, men det blev inte alls fin. Men en dag som denna är jag inte förvånad.
Klockan är bara eftermiddag men jag vill gå och lägga mig redan. Sova så dagen blir till en morgondag. För att sova måste jag bädda sängen eftersom jag tvättade lakanen. Gissa om jag orkar det just nu.
Tur att jag är jag. För då vet jag att det här är en av mina få megadeppdagar på året. Jag deppar sällan, men när jag gör det gör jag det ordentligt. Nu ska jag kravla tillbaka till soffan och fortsätta stirra i väggen. Det var inget kul att blogga.