Vinnarlaget

Deltog i en tävling igår. Tävling på segelbåtar. Tre lag, två segelbåtar och en motorbåt. Byte av lag ibland så alla fick segla och alla fick åka motorbåt. Vi var indelade i lagen Factory, Sales och Girls. Ifall det är nödvändigt att påpeka ingick jag i laget Girls.

Ingen av oss hade varit på en segelbåt förr. Vår erfarne skipper satt och hojtade instruktioner fyllda av obegripliga termer, typ "Styr ner". Ner??? Ner i vattnet? Tror han vi sitter på någon jäkla u-båt? Dumma rodret går ju bara åt vänster och höger juuh. Han medade medvinds. Han lärde sig säga det efter en tid. Han slopade styr- och babord också väldigt fort. Han slutade benämna seglen med deras riktiga namn och gick in för det lilla och det stora seglet. Men efter en stund funkade vi som ett finfint sammanslipat team. Vi talade alla samma språk. På seglen fanns det små tofsar, en grön och en röd. Tell-talers heter de på fackspråk. Proffsen seglar genom att titta på dom. När tofsarna är parallella har man maximal vind i seglen. Vi seglade sista racet genom att titta på tofsarna.

Behöver jag säga att vi slog kill-lagen med båtlängder? I alla racen. Vi spikade tävlingen. Fyra vinster av fyra möjliga tog vi hem. Sopade banan med de stackars grabbarna. Girl power!

Andra andningen

Sade att jag skulle lägga mig tidigt idag. Var världens mest oinspirerade fika-sällskap idag. Gäspade konstant trots gentlemannen spirituella konversation. Och nu sitter jag då här i soffan. Framför tv:n. Och datorn. Stiger upp och tittar ut genom fönstret. Japp, tanten mitt emot är i sin stol också. Undrar om hon har samma svaghet som jag. Nu talar jag inte om sjömän då alltså. Utan Nicolas Cage. Jag tycker inte han är snygg. Men det är något med hans ögon och utstrålning. Han skulle inte behöva tjata.

Resultat: här sitter jag och tittar på Gone in 60 seconds. Imorgon ska jag vara pigg och glad på jobbet. Ta hand om våra gäster. Segla. Äta middag. Vara vaken länge. Vara social. I övermorgon ska jag vara pigg och glad. Ta hand om gäster. Sitta på möte och skriva mötesprotokoll. Vara skärpt.

Jag borde absolut INTE sitta och dregla över Cage.

Ett fattigt liv

Damen som bor mitt emot mig, på andra sidan gatan måtte leva ett fattigt liv. Alla kvällar då jag tittar ut genom fönstret så sitter hon där i sin stol och tittar på tv. Hon verkar aldrig röra på sig. Där sitter hon och tittar på tv kväll efter kväll. Fst ibland tror jag faktiskt att hon halvsover.

Jag ser henne varje gång jag stiger upp från soffan när det är reklampaus för att gå på toa eller för att fylla på temuggen/vattenglaset. Jag lever inte ett fattigt liv. Jag har ju även datorn som sällskap...

Planer...

Folk skrattar åt mig. Mina kollerger smålog roat, min mor bara skrattade rakt ut. För att vara rättvisa så skrattar dom lite åt Malin också. Bara för att vi ibland till och med överraskar oss själva med att planera framtiden. Rätt så detaljerat, rätt så långt in i framtiden. Eller, tja, i alla fall till detta års slut.

Vi Greklands-resenärer ska ha en get-together i oktober. Så när jag kommer hem från Düsseldorf och mässan där så åker jag inte alls hem. Från Arlanda direkt till tågstationen och så raka spåret till Malin.

Dessutom så har vi redan börjat planerat julen, Malin och jag. Vi är ju som värsta pensionärerna. Både dit- och hemresan är bokad och betald. Det är så man får billiga flygbiljetter, förstår ni. När man är ute i god tid.

Vi landar i Helsingfors kl 11:00 någon dag före julafton. Där kommer vår privatchaufför Marika att plocka upp oss och tryggt föra oss till sitt residens bortom vargarnas återvändo. Där kommer vi att på programmet ha mat. Och umgänge med barnen samt deras föräldrar. Varav den ena är den tidigare nämnda Marika. Jag förutsätter att de har bullat upp till max när de får besök av de eminenta Amerika-mostrarna. Smörgåstårta lär stå på menyn. Är den ens i närheten av den Marika har fixat till idag så är det definitivt värt resan.

Däremot är jag lite besviken på att inga utomhusaktiviteter utlovas. Förra julens kubb-tävling var ju en succé. Men fick höra att man inte kan ha midsommar-tema varje jul. Jag lär få skotta snö om jag promt måste ut och göra nåt. Låter som att jag ska nöja mig med en glögg i alla fall.

Sedan drar vi oss till våra respektive föräldrahem och firar julafton. På juldagen eller julannandag måste man väl ut och inspektera nattlivet i vår forna hemstad. Och sedan bär det av mot Stockholm och civilisationen igen.

Malin, inser du att vi inte har ägnat nyår så värst många tankar än?

Att bo ensam kan vara lyx

Sitter i soffan och glor på tv. Äter Brie-ost, vindruvor, kex och sköljer ner härligheten med ett glas vin.

Nej, ni behöver inte bli oroliga över mina alkohol-vanor. Nej, jag dränker inte sorger i sprit.

Ja, jag njuter av livet. Ja, jag tror jag ska börja göra liknande saker oftare.

Andras åsikter

Jag låtsas för det mesta vara så självständig och att jag inte bryr mig om vad andra tycker och tänker. Men alltid ibland så inser jag att det inte är så. Min elefanthud är tunn som huden på ett nyfött barn. Jag försöker skaka av mig kommentarer på samma sätt en hund skakar vattnet ur pälsen, men känner hur de borrar in sig som sylvassa pilar i min själ.

Sedan sitter jag där i ett mörkt hörn, slickar mina sår och torkar mina tårar, samt undrar varför jag bryr mig. Det är ju mitt liv, mina val, mina beslut. Några vet mycket om vad jag grundar mina beslut på, men ingen annan än jag vet riktigt allt. Ibland vet inte ens jag riktigt allt, inte riktigt medvetet. Ofta går jag bara på känsla och instinkt. Men det brukar funka. Men varför är det då så viktigt vad andra tänker?

Framför allt, varför sitter jag här i soffan och funderar på detta nu? Med ett glas vin inom räckhåll (ja, jag vet det är jobbdag imorgon) och Mythbusters på tv. När min själ sjunger av lycka och glädje efter en fantastisk vecka. Det som triggade av den här bloggen var bara ekon från det förflutna, gamla ärr som dök upp till ytan. En kommentar som fälldes i förbigående, utan ont uppsåt. Det bara gjorde det klart för mig hur känslig jag är på vissa områden. Trött på att plocka fram bröstvärnet och ladda kanonerna.

Inser att jag inte kommer att göra mig av med orsaken till kommentarerna. Så då återstår det att välja mellan att fortsätta att försöka förklara, eller att bara säga till alla att låta mig leva mitt eget liv. I teorin är valet inte så svårt. Får se hur jag klarar det i praktiken.

It's my life, so fuck you and your opinions about how things should be!

(Låter jag övertygande?)

Flyttat

Nu har jag flyttat igen. Fast bara virtuellt denna gång. Vi får se om jag trivs bättre på den här adressen än den förra.