Så som i himmelen

Såg filmen Så som i himmelen igen. För säkerhets skull. För att kontrollera om det var vin, öl och trötthet som orsakade det förra gången. Nu var jag pigg och 100 % nykter.

Knäppte på tv:n, laddade dvd:n och tryckte på play. Tittade på filmen från början till slut. När sluttexterna började rulla var min reaktion "jaha". Igen. Jag är ledsen, alla Så som i himmelen-fans. Jag är ledsen, alla kritiker som hyllat filmen. Jag är ledsen, men filmen lämnar mig faktiskt rätt oberörd. Tycker till och med att den stundvis är snudd på tråkig.

Men Helen Sjöholm och Gabriellas sång. Den funkar alla gånger. Närhelst jag sitter ner och lyssnar på den sången får jag ståpäls. Tårar i ögonen. Hjärtklappning. Den sången tog mig med storm före jag såg filmen, och jag älskar sången fortfarande. Trots att jag sett filmen.