... men glömsk

Malin väntade strategiskt länge. Hon väntade tills jag hunnit vända upp och ner på hela lägenheten. Rotat igenom alla lådor, bläddrat igenom alla böcker. Tittat på alla möjliga och omöjliga ställen. Sedan upplyste hon mig om att hon hade kortet. Jag hade gett det åt henne, för hon skulle lägga till några söta stämplar. Det hade jag glömt. Det hade jag glömt totalt.