Kickis krypin

En liten inblick i det som jag kallar mitt liv.

14 juni 2007

Samtal

Mobilen ringde. Brorsans namn på displayen. Men ingen svarade på mitt "Hej". Hördes rassel, en barnstämma och brorsans röst. Sen bara tuuut.
Går några minuter, så ringer telefonen igen. Samma upprepas igen. Fast den här gången hör jag bror och svägerska som uppmanar lill-tjejen att säga "Hej åt Kicki". Efter en stund av total tystnad i andra ändan av luren tar brorsan över och börjar tala. Genast hörs den klara barnstämman "Vill tala me Kicki". Hon får telefonen, följt av tystnad. Brorsan tar tillbaka luren. Genast blir det liv i flickan.
- "Pappaaa, vill tala me Kicki!"
- "Men du talar ju int, du e bara tyst"
- "Vill tala me Kicki!"

Hon talade aldrig med mig idag. Men jag anser att vi tagit ett steg i rätt riktning. Härtills har diskussionerna låtit ungefär så här:
- "Vill du tala i telefon me Kicki?"
- "Nä."
- "Ska du säga hej åt Kicki?"
- "Nä!"