SL, släng dig i väggen!

Idag var det inte kommunalt som gällde. Idag har jag åkt hem från jobbet med stil. I en limousine, med tillhörande chaufför som öppnade dörren för mig. Man kunde vänja sig vid det, fast misstänker skarpt att det inte finns en överhängande risk för att det ska bli en daglig företeelse.

Hitta nu sen i den här stan...

Det visade sig att det var en mardröm för en person som jag att lära sig hitta i staden. Som ni kankse vet är mitt lokalsinne kasst, och jag orienterar mig med hjälp av hus och dylika föremål. Principen "sväng vänster vid det gula huset" är hur mitt lokalsinne fungerar. Jag lär mig rutter utantill.

Men här var 90 % av alla hus röda tegelhus. Till och med trottoarerna var i rött tegel. Hur hittar man då? Gå fram till det röda tegelhuset, gå vidare tills du kommer till huset i rött tegel och där svänger du till höger. När du är vid huset i rött tegel så är du framme. Till viss grad lärde jag mig leta mig fram med hjälp av skyltfönster och pubar. Går jag förbi SEB banken är jag på fel gata. Men den gata som madrassaffären ligger på är den som tar mig till hotellet.

Female overnight kit

När Lufthansa, eller annat bolag som hör till Star Alliance slarvar bort bagage, så får man som kvinna en "överlevnadsväska". Jag var nyfiken som bara den på vad flygbolaget anser mig behöva.

I den tjusiga silverfärgade necessären fanns det: 1 st vit t-shirt i storlek XL. deodorant, tandborste, tandkräm, hårborste, bodylotion, shampoo, 4 topz, två tussar bomull, två tamponger, en påse med tvättpulver samt min favorit - nagelfil. Och det obligatoriska "Dear customer, sorry for the inconvenience bla bla bla" brevet.

Jag behövde inte använda något annat än - just det - nagelfilen. Min egen väska dök upp under kvällens lopp. I väntan på den så dukade mannen upp en flaska Cava (spansk champagne, sparking white wine eller vad du vill kalla det) som vi delade på medan jag fick öppna presenterna han hade med sig. Därefter vi gick till die Stadtmitte och avnjöt en pizza.

Förvirrad finländska vs. tysk precision

När jag flög till Tyskland för att hälsa på mannen hade jag ett flygplansbyte i München. Från det flyget från Stockholm landade tills det andra planet lyfte var det 30 minuter. Vilket betyder att jag i den perfekta av världar går av ena planet och på det andra. Smidigt tänkte jag, men var lite orolig för att mitt bagage inte skulle hinna byta plan.
Flyget från Stockholm landade lååångt borta från terminalen i München, och det är ingen liten flygplats kan jag upplysa er om. När jag stiger av bussen som fört oss till terminalen har jag redan lyckats klura ut att jag kommer in i exakt rätt hall, och det bara är att gå till gate 29. Lätt som en plätt. Jag kommer upp längs rulltrapporna, tar några steg framåt och börjar läsa skyltarna. Gate 20-28 rakt fram. Gate 30-35 till höger. Vart tog gate 29 vägen? Samtidigt hörs det i högtalarna "Passenger Mrs. MG, go immidiately to gate 29. Passenger Mrs. MG go to gate 29, bording is completed and gate will be closed." Ingen press liksom. Jag snurrar runt som en vindflöjel i orkan och försöker hitta en skylt med den där förbaskade gaten. Haffar en intet ont anande flygplatsanställd och hojtar desperat "Gate 29 where is it?" varpå den snälla damen lugnt pekar i den riktning jag kom ifrån. Gaten låg precis vid rulltrappan. Så att när jag tog mina några steg framåt för att inte blockera vägen för dom andra, då gick jag förbi den. Jag rusar fram till gaten, viftar med biljetten åt en tysk kille som konstaterar att vet man inte vart man ska gå så ska man stanna upp och titta omkring sig. Jag frågar om min väska hunnit med. "Yes, säger han. Your luggage is faster than you."
Jag får i ensam majestät åka ut till det väntande flygplanet i en flygbuss. Alla andra satt redan på sina platser när jag kom dit. Alla tittar på den som hållit hela planet stående.
Vi lyfter och kommer fram i tid. Jag står vid rullbandet och tittar på alla väskor som rullar förbi. Min är ju inte med. Självklart inte. Jag sänder killen vid check-in en irriterad tanke medan jag letar rätt på luckan där jag ska anmäla mitt försvunna bagage. Your luggage is faster than you. Yeah, right.

Kvällsmål

1 tsk glutamin blandat i ½ glas vatten
500 mg c-vitamin
20 droppar ringblomma blandat i lite vatten
5 ml mjölon
1 kapsel Bromelain

Och så samma till frukost. Ringblomma ska jag ta även till lunch. I några månader åtminstone. Sen får jag förstås äta vad jag vill förutom detta. Så länge jag är försiktig med livsmedel innehåller jäst, socker, nötter, alkohol eller ost. Sug på det ni. Ni lyckosamma varelser som får äta vad ni vill!

Rosa dröm

Stickar en tröja i rosa. Ursprungligen tyckte jag färgen var hemsk. Nu är den uthärdlig. Om jag inte aktar mig börjar jag väl gilla färgen.

Udda men gott

Jag vet det låter konstigt, men keso (grynost) med citronpeppar på är gott. Jättegott. Testa!

Hotellbokning

Igår bokade jag ett hotellrum för två för nästa helg. Tror jag. Hoppas jag. Personalen på hotellet talade bara tyska, och jag är lite lite rostig i det språket. Det ska bli spännande att se om vi har sovplats eller ej!

jeans

Mina svarta jeans går på mig igen! Inte nog med det, jag kan även knäppa dem och sitta ner utan problem.

Det är mycket

Det är mycket på gång just nu. Mycket på jobbet, mycket på fritiden. Men snart ska jag försöka hinna producera lite vettig text här.

små glädjeämnen

Ibland blir man glad av små saker. Att efter att i flera dagar lyssnat på svenskar få tala med en tvättäkta finlandssvensk som säger sidu sidu, de va kiva att tala me dig.

bögig

Ibland när jag talar i telefon inser jag att jag uppför mig bögigt. Detta sker främst när jag är hemma och någon telefonförsäljare ringer och vill pracka på mig en tidning, trosor eller strumpor. Då ställer jag mig i en sån där onatrulig mannekäng-pose med framskjutna höfter, viftar lite med ena handen och kvittrar tillgjort i luren. Jag känner mig som en amerikansk komiker som gör en parodi på en bög.

Dags att boka tid!

Insåg igår att jag börjar vara fullbokad snart. I synnerhet helgerna, mitt i veckan finns fortfarande lite öppet här och var. Så vill ni träffa mig börjar det bli dags att boka tid!

Nya kanaler

Jag var i Eskilstuna i helgen. Under min frånvaro har jag fått två nya tv-kanaler. Kanal 9 och Tv4 sport. Jag har blivit av med Discovery Mix och en annan som jag inte ännu klurat ut vad det är. Jag vill ha tillbaka Discovery Mix! Jag vill inte ha TV4 Sport. Jag vet inte hur man söker kanaler på den här tvn jag har. Jag vill ha min egen tv. Den kan jag inte heller kanalsöka på men till den har jag åtminstone bruksanvisningarna. Och den matchar min dvd/video.

Semester!

Nu är då resan till Panama City, Panama bokad. Nu gäller det då bara att spara pengar till hotell, mat, shopping mm. 24 januari - 9 februari är man då i solen och förbättrar på solbrännan och upplever karneval.

Det var nära

Det var väldigt väldigt nära att jag just nu hade suttit på ett flygplan, destination Helsingfors. Hela gårdagen skickades det sms kors och tvärs mellan mannen och mig. Var han skulle befinna sig, när han skulle befinna sig var, om jag skulle befinna mig i närheten av honom vid en viss tidpunkt. Om vi skulle åka och titta på bebben.

Vi vill träffas, "vi" vill se bebben. Vi ska vara smarta och spara pengar till att träffas lite längre tid lite längre fram, det blir ju dryga 2.000 kr för mig t/r. Men vi vill ju ses (glöm ej bebben). När skulle Sebbe komma med reservdelarna till dig? Så tidigt? Äsch. Men det skulle ju bli nästan ett dygn i alla fall. Men om vi tänker praktiskt, för att inte tala om ekonomiskt.

Så höll vi på. Hjärna vs hjärta. När ena följde hjärtat följde andra hjärnan. Till slut löste sig problemet av sig själv. När kvällen led mot sitt slut och vi nästan övertalat varandra om att jag skulle resa, då var jag så himla snorig att jag insåg att det inte fanns en chans att jag skulle orka släpa mig till Arlanda i arla morgonstund. Och det ger inget bra första intryck på den nya familjemedlemmen om man snorar över hela honom.