Är det bara jag...

... eller finns det flera personer där ute som ibland har smutsiga underkläder i diskhon?

Sparande

Jag fick ett samtal från min bank idag. De ville diskutera sparande med mig. Blev de oroliga efter min extravaganta livsstil i helgen? Nu har jag i alla fall en sparplan. Med automatiska överföringar. Så kanske det blir något av detta.

Resan jag helst vill glömma

Alla resor är inte bra. Alla resor har däremot små guldkorn som får en att inse att det nästan var värt det. Denna resa var en sådan. Så länge man inte frågar min plånbok. F-n, vad jag har gjort av med pengar på bara några dagar. Nu är det bröd och vatten som gäller tills jag får lön nästa gång. Och ja, det är 25. som är lönedag för mig.

Flyget från Sverige gick bra, om vi b0rtser från faktumet att vi satt ca 30 min i planet och väntade på tillåtelse att lyfta. Vi var lite sena när vi landade, så jag slängde mig i en taxi och åkte till tågstationen (21 €). Jag hittade inte luckan för att köpa biljetter i, däremot en biljettautomat. Som inte tog emot mitt kort. Och som inte tog emot 50 eurosedlar. Och 10 euro var för lite. Jag rusade runt och hittade en bankomat. Lyfte pengar, rusade tillbaka till biljettautomaten, tryckte i rätt kod, tryckte i pengarna, fick biljetten och slängde mig på tåget ungefär samtidigt som konduktören visslade i sin visselpipa om att det var dags för avgång.

När jag andats ut och bekräftat att jag var på rätt tåg skickade jag ett sms till älsklingen och meddelade att jag hunnit med tåget och bekräftade min ankomsttid. När konduktören kom för att klippa biljetten ville jag säkerställa att jag skulle byta tåg en gång på resan. Nej nej, säger han. Inte behöver du byta. Nehej, tänkte jag. Hur har jag tittat så fel på internet? Efter en tid på tåget kommer vi till stället där jag trodde jag skulle byta, och det kliar i fingrarna att kliva av. Men han sade ju att jag inte skulle göra det. Så jag sitter kvar. Bara för att sedan inse att jag borde ha bytt tåg. Resultat: jag hamnar dryga 140 km fel i tillvaron. Meddelar att jag nog blir lite sen trots allt.
Jag har några underbara medresenärer, som med själ och hjärta går in för att hjälpa mig komma rätt i tillvaron. Jag får en fin handskriven lapp av killen mitt emot. Han har skrivit upp avgångstider, ankomsttider och platformar för mina byten. Vilken sötis han var! Vad han inte hade tagit i beaktande var att vårt tåg var lite sent, och att mitt byte tillbaka innebar att jag måste rusa ut från vårt tåg, längs en perrong, ner för trappor, genom en tunnel under spåren, upp för trappor och längs en perrong. Bara för att se tåget försvinna när jag flåsande kommer upp. Det sista tåget för dagen.

Jag letar rätt på några taxin och börjar köpslå. Jag viftar med mina långa ögonfransar och ser ledsen ut. 200 € säger chauffören. För dyrt säger jag och börjar gå därifrån. 180 € säger chauffören. 100, säger jag. Här vid lag inser jag att jag är omringad av sex st taxichaufförer som alla snattrar i munnen på varandra. Billigare än 150 kan vi inte köra dig, säger chauffören, eller ska vi kalla henne chaufförinnan? Gubbarna blänger och börjar muttra om att fröken måste bestämma sig. Ska hon med eller inte. Jag börjar känna mig obehaglig till mods. Jag funderar en stund till och bestämmer mig för att göra slag i saken. Jag vill ha kärlek. Jag hoppar in i taxin och det bär iväg i rask takt. Sent om sider (men totalt bara 2 timmar försent) får jag kramen jag väntat på så länge. Tilläggas bör att taxichauffören var en oerhört trevlig person, och trots språkproblem så hade vi det jätteroligt. Jag märkte att jag grävde fram en språkkunskap jag trodde gått förlorad för flera år sedan. Lite sur är jag för att tanten körde fel, trots att hon hade en sådan där gps-tjosan. Eller vad det nu heter. Jag är väldigt besviken över att jag sedan fick höra att det inte bara var mannen som varit för att möta mig, han hade samlat ihop en liten välkomstkommitté. Dem missade jag, såg inte alls grabbarna på hela helgen.

Lördagen förflöt i lugn takt. Mannen måste jobba några timmar, så jag passade på att shoppa lite. Tröstshoppa. Och eftersom jag hade gjort av med så mycket pengar så kunde jag väl lika bra göra av med lite till. Blev rätt mycket mera. Men så är jag också stolt ägarinna till två nya tunikor, ett underklädesset som kan förvrida huvudet på vem som helst samt en fin bh. Sedan var det mys, gemensam shopping, middag med tända ljus och kvällspromenad.
På kvällen frågar jag i receptionen om även de går över till vintertid natten mot söndag. Nej, nej, hon har precis kollat på internet och de ställer om klockorna natten till måndag.
Så var inte fallet inser jag följande morgon då jag står på perrongen och väntar på mitt tåg. De ställde om klockorna natten till söndag, och jag är ute i väldigt god tid. Jag konstaterar att det kunde vara värre om klockorna ändrats åt andra hållet. Och eftersom jag får byta mina biljetter till tidigare tåg så medför det bara lite mera tid på flygplatsen. Lagom lunchpaus.

Det är ungefär nu jag börjar känna av att en urinvägsinfektion är på kommande. Med stormsteg. Leta rätt på en flygplatsläkare eller hoppas på det bästa och försöka ta sig hem? Som den finländska jag är så sväljer jag en värktablett och kliver på planet. Bredvid mig sitter en tjej som är rädd för att flyga. Nu snackar vi inte lite nervös, utan skräckslagen. Jag pratar med henne hela vägen, håller i hand och försöker utstråla lugn och trygghet. Detta medför att jag inte märker hur apadåligt jag mår förrän jag kliver av på Arlanda. Jag kvider lite plågat och slänger alla tankar på ekonomi all världens väg. Nu är det Arlanda Express och sedan taxi som gäller. Jag behöver mera värktabletter hemifrån och jag behöver antibiotika. Jag är lite smart, och ringer till akutmottagningen redan från Arlanda och får en tid till kl 18. Jag hinner hem med väskan, och sedan går jag ner till Rosenlunds vårdcentral. När jag är där, kl 17:40 säger damen i receptionen, jasså du är sen. Din tid gick redan, den var 17:30. Men det löste sig, jag fick kissa i burken, träffa läkaren och hämta min medicin. Snart är jag som ny igen! Jag ska bara sova lite först...

Mattesnille

Jag: - Jag skickar ett sms när jag kliver på tunnelbanan.
T: - Hur länge tar det innan du är här då?
Jag: - Resan tar 12 minuter.
T: - Och sedan 3 minuter att gå hit.
Jag: - Nej, så länge tar det inte. 15 minuter efter att jag skickat sms:et är jag utanför din dörr!

Bakdag

Det doftar bakverk i min lägenhet. Det är inte ofta det händer. Nu gäller det bara att passa klockan så att det inte börjar lukta vidbränt. Å andra sidan är den lukten mycket vanligare i min köksregion.

Masentava takaisku

Det blev ett bakslag igår när jag kl 19:00 nertyngd av två fullproppade Ikea-kassar stapplade in i tvättstugan. Bara för att upptäcka att en av grannarna var i full färd med att lassa in sin smutstvätt i tvättmaskinerna. Precis när jag skulle till med att fälla syrliga kommentarer om bokade tider råkade jag slänga en blick på bokningstavlan. Gissa vem som bokat tvättid fredag kl 19 och trott hon gjort det till lördag? Bara till att släpa upp allt igen och göra ett nytt försök på måndag. Bäst att kila ner och dubbelkolla att det faktiskt är på måndag jag bokat.

Too slow

Jag är för långsam. Eftersom det finns folk som läser både Malins och min blogg så tycker jag att det är dumt att skriva samma sak som hon skriver. I synnerhet som vår uppfattning om händelserna är lika. Så, om gårdagens äventyr kan ni läsa här. Jag kan ju tillägga att jag idag kan stoltsera med 4 skavsår.

Förvirring

Vi har svårt med namn på mitt kontor.
Tina sade plötsligt en dag:
- Du Camilla.
- Ja? säger jag, medan jag småleende påpekar att jag inte heter så.
- Han kommer hit imorgon på eftermiddagen, säger hon och syftar på Stefan som vi talat om för en stund sedan.
- Jasså. Jag tror att Nina talar med honom just nu, säger jag och nickar mot Helena.
Tina börjar fnittra och undrar om jag menar Helena, varpå jag börjar skratta högt. Efter en stund lägger Helena på luren och Tina frågar om hon pratade med Peter. Samtidigt som Helena förvirrat säger att nej, det var Stefan börjar jag gapskratta.
Ibland är det där med namn rätt svårt.

Det flyter på...

Idag har jag:
- inte lagt finska ordrar eftersom vårt nya datasystem fortfarande inte accepterar dem
- inte fakturerat en viss kund eftersom vårt nya datasystem inte gillade kundnumret
- inte lagt order på en annan kund eftersom någon blockerat den kunden i vårt nya datasystem
- inte gjort en lagerflytt till vårt lager i Stockholm eftersom det inte är upplagt i vårt nya datasystem eftersom det tydligen inte är vårt lager enligt dem som bestämmer vad som läggs upp i systemet
- inte gjort en lagerflytt till våra vänner i Danmark eftersom jag tydligen inte har rättigheter att göra det
- inte gjort allt annat jag hade tänkt göra idag eftersom det ovannämnda tog så mycket mera tid än det borde ha gjort
Men annars går det bra med det nya datasystemet.

Piggelin

Klokan är 5:55. Jag har vaknat 40 minuter före väckarklockan ringde, duschat, ätit min morgongröt, läst en hel del bloggar, plockat lite och känner mig väldigt konstigt pigg.

Nu ska jag slänga lite gegga i håret och färg i ansiktet, och sedan skutta iväg till jobbet. Dylika energikickar ska man inte låta gå till spillo, här ska det läggas upp nya kunder och faktureras.

Inte så smickrande

Och medan jag nu håller på med att lägga upp bilder så kan vi passa på att stoppa in den här också. Ber att få påpeka att den inte är tagen på helgens dop, utan för några veckor sedan. Det är kanske inte den mest smickrande bild som finns på mig men...

Bekantskap med bakslag

Alla gånger är det inte bra att vara i fasters famn. Men för det mesta kom vi bra överens under helgens lopp.
Även om min skjorta fick tvättas efter ett smärre missöde. Det var tur att storasyster redan är erfaren vad gäller småbröder och deras trilskande magar. Hon konstaterade bara lugnt att "Vi har nog trasor också". Tja, är faster så trög att hon bär omkring på en nymatad baby utan att ha en trasa över axeln, då får hon skylla sig själv.

Ny bekantskap

Aron och Kicki bekantar sig med varandra.

Kom ihåg

Fredagens kom-ihåg-lista:
- hämta varma kappan från kemtvätten
- köp lunch
- hämta dopgåvan från posten
- hämta mjölon från zonterapeuten
- kolla vad som ska packas med
- ring och kolla hur jag kommer från Helsingfors till Borgå
- boka biljetter till Tyskland
- boka biljetter till Finland. Kanske.
- paketera in dopgåvan och försök hitta dopkortet som är placerat på stället "jag lägger det här så vet jag var det finns"
- vattna blommor och annat hemmapulande

Dagen i korthet

- Att klura ut hur man gör finska order i det nya datasystemet. Jag misslyckades med den uppgiften, men fick 2 kolleger att slita sig i håret och lova undersöka saken.

- Att klura ut hur man gör norska ordrar och framför allt proforma fakturor i nya datasystemet. Jag misslyckades även där, men fick denna gång 2 ovannämnda kolleger samt några till att slita sig i håret över alla mina frågor och lova att undersöka saken.

- Att ringa till chefen och säljaren och berätta att de där 1000 maskinerna vi fick in på tisdagen i påraktiken är slut nu.

- Att komma på att om jag ska handla nya kläder till dopet i Finland på söndag så var det idag efter jobbet som gällde. Jag kom på detta medan jag jobbade övertid. Kl 18:40 susar jag in på KappAhl (stänger vid 19)vid Sergels torg, rycker åt mig 4 skjortor, rusar in i omklädningsrummet, provar samtliga, väljer 2, rycker åt mig två skjortor från ställningen med "ta 2 betala 179", betalar och susar ut.

- Kom på att jag även behöver gåvopapper. Susar in på Gallerix 18:58 precis när tjejen där ska låsa för dagen. "Jag behöver bara en rulle gåvopapper" flåsar jag. Får komma in, rycker åt mig första bästa, erkänner, ljusblåa rulle och betalar.

- Strosar mot tunnelbanan och kommer på att Åhlens har öppet till 20. Svär en liten stund, går in och köper smink. Åker hem. Går ut med hunden.

- Surfar efter resor till Tyskland och Finland.

Socialt kompetent

Jag sov hela vägen till jobbet idag, som vanligt. Jag har lärt mig att förflytta mig från pendeltåg till rätt buss utan att egentligen vakna upp ordentligt. Jag förflyttar mig från bussen till rätt ingång, och någonstans i hissen mellan våningarna 2-4 brukar jag lyckas skaka av mig de sista sömnresterna.

Idag blev jag dock brutalt uppväckt redan på bottenvåningen. En man går före mig in i hissen, trycker på knapp 7 och jag trycker på knapp 5. Plötsligt tittar mannen rakt på mig, böjer lätt på huvudet och säger "Good morning" med ett artigt litet leende. Jag stirrar på honom högst förbluffad och oerhört yrvaket. Någonstans i trakten av våning 1 får jag äntligen bladet ur munnen, harklar mig och säger "Hej". Varefter jag återgår till att stirra tomt på dörren och väntar på att den ska öppna sig.

Först när jag kliver in på vårt kontor slår det mig, han måste ha trott att jag är en total idiot så som jag betedde mig. Tror jag måste trycka upp en t-shirt åt mig med en förklarande text för omvärlden. "Socially incompetent" låter rätt bra tycker jag.