Panama City

Efter en god natts somn var det dags att utforska staden. Vi hade knappt hunnit ut ur hotellet, och gatt ca 100 m langs trottoaren nar en kille kommer emot oss. Precis nar han ar i bredd med mig sa stracker han ut handen och grabbar tag i mitt ena brost. Och nu pratar vi inte om nagon latt snuddning som kan ha skett av "misstag", utan ett ordentligt tag. Jag blev sa paff att jag inte kom mig for att saga nagot annat an ett valdigt finlandssvenskt "Na joooo!" Ibland forbluffas jag av min oformaga att uttrycka mig i tal.

Resten av dagen forflot dock ratt sa handelsefritt. Man vande sig snabbt vid att alla bilister anvander signalhornet i tid och otid, och efter ett tag larde man sig ocksa urskilja de olika signalerna. Taxibilar som var lediga tutade en kort signal, man som tutar pa flickor tutar nagra snabba efter varandra och bilister som ar ilskna pa andra bilister slanger sig pa signalhornet. Pa det stora hela var mitt intryck av Panama City stort, bullrigt, smutsigt och svettigt. Ingen hit precis, men definitivt en upplevelse.

Igar lordag, akte vi ivag pa en tur langs Panama kanalen. Det var skont att sitta pa en bat och komma ifran allt stok i staden. Slussarna och lastfartygen var imponerande, men tyvarr var kanalen inte sa vacker eftersom de haller pa att utvidga den och darfor var det mycket gravarbeten overallt. Lunchen som horde till paketet bestod av en buffe. Malin och jag at av kottet, vilket i efterhand visade vara ett misstag. Biiiig mistake.

Nar vi tagit var lilla siesta pa hotellrummet vaknade jag av att jag madde illa. Resten av kvallen tillbringade jag med att springa till toaletten. Om vi sager sa har, jag har fatt en komplett tarmrensning. Fy sa daligt man kan ma. Malin klarade sig nagra timmar langre an jag, men hon sprang under natten hon.