Huvudvärk

Vilken dag. Det börjar med att jag håller på att bli nerslagen av en målare när jag rusar iväg mot tunnelbanan. Han såg inte mig, jag såg inte honom. Han hoppar ut ur en skåpbil precis när jag är där. Men viga som gaseller var vi, och gjorde några smidiga undanmanövrar och klarade oss utan att ens snudda vid varandra. Där var det slut med vighet och smidighet. 30 minuter senare så står jag på näsan i en trappa. Jag vet inte vad som hände. Plötsligt hade jag tre fötter, och alla var de en vänsterfot. Jag klarade mig utan större men, lite damm på kläderna som var lätt att borsta av.

Min hörsel har det varit problem med. Alla kunder har fått upprepa något minst en gång innan jag uppfattat vad de sagt. Stackars kollega A förklarade något jättelänge och plötsligt insåg jag att han stod och väntade på ett svar eller kommentar från mig. Jag hade inte en aning om vad han sagt.

Hemresan gick bra, och jag landade i soffan lagom till att SG-1 började. Telefonen, mobilen och fjärrkontrollen har trillat i golvet några gånger. Min älskling tycker det är bättre att tala med mig på telefon än i verklighet, eftersom det är lättare att få tyst på mig. Allt som krävs är en knapptryckning... Ååh, den mannen vet hur man smickrar en kvinna.
Sedan ringde min telefon, och det var en kompis jag inte hört av sedan vi var och tittade på Pride tillsammans. Det var i somras det. Men han skulle inte ringa mig, han tryckte på fel nummer. Fast det var roligt att prata en stund. Väldigt smidigt bjöd han in sig själv och sin fru till mig någon kväll. Det betyder att jag måste fixa käk och köpa kaffe.
Malin undrar om jag går på speed. En vän frågar om jag inte ska flytta snart när jag bott på samma ställe så länge (1,5 år?), en annan om jag inte ska byta jobb snart när jag varit så länge på mitt nuvarande (7 månader!).

Och jag, jag är trött, har huvudvärk och vill lägga mig. Men då får jag inte veta hur det går i Let's Dance.