Kickis krypin

En liten inblick i det som jag kallar mitt liv.

01 februari 2008

Pricki-Kicki

Jag tror jag har dott och kommit till paradiset. Dessa oar maste nog vara bland det vackraste jag nagonsin sett. Att det ar varmt gor ju ingen skada heller. Men nu ar det bevisat, det ar ingen skillnad hur varmt det ar i luften. Placera mig i skuggan och blas en liten vind pa mig, sa visst tusan sitter jag dar med gashud och sager "brr, vad kallt det ar".
Fast det maste vara nagot fel pa solen har. Alla andra blir bruna utom jag. Jag blir bara lite blondare. Min teori ar att det beror pa att jag var sa blek nar jag kom hit att solstralarna bara studsar av min hud utan att fastna.
Mest har vi bara latat oss har. Varit pa stranden, atit god mat och njutit av det lugna tempot i den har delen av varlden. Idag slog vi rekord, vi gick ner till frukost och kom upp 30 min senare. Sa fort har det aldrig gatt. Vanligtvis for att man maste sitta och vanta pa allting sa lange. Men det gar ingen nod dar vid bordet, det ar ratt behagligt att blicka ut over ett blatt hav.
Vi var ute pa en guidad tur ordnat av hotellet, det gick ut pa att aka bat till olika strander. Samt titta pa delfiner. Me like. Bade strander och delfiner.
Tja, inte sa mycket att rapportera faktiskt. Vi vaknar, ater, aker till stranden, solar, ater, strosar runt i "staden" och sover. Himmelsk tillvaro.
Det negativa ar dom dar sandflugorna som finns pa en del strander. Sma minimala flygfan som biter som fan. Anna och Malin far vara ratt i fred, mig alskar dom. Kicki ar prickig - och kliig.