Snö

Jag sitter och talar med en kompis på msn, medan jag tittar ut på snöovädret som drar fram över Sverige. Han försöker övertyga mig om att snö är mysigt. Jag är rätt svårövertalad på den fronten. Snö är kallt. Snö kan vara mysigt om man sitter inne i värmen vid en sprakande brasa och tittar ut på snön. Men på det stora hela kunde man skippa vintern. Icke desto mindre är jag tvungen att ge mig ut i snöovädret för att gå till optikern.

Jag tvekar bara en halv sekund innan jag drar ner mössan över öronen och virar halsduken runt mig så jag knappt ser vart jag går. Är det snöstorm så får fåfängan ge vika. Väl ute plumsar jag fram genom drivorna. Snöröjarna har väl inte vågat sig ut i stormen. Smarta grabbar.

Jag drar upp axlarna mot vinden, snuddar vid tanken att tända en cigarett. Jag fumlar i jackfickan med fingrar som efter några steg börjar bli stelfrusna, och ger upp tanken. Inte en chans att jag skulle kunna hålla liv i en låga tillräckligt länge för att tända på. Jag närmast blåser ner för backen mot tunnelbanan, och saktar in lagom för att känna efter om det är halt på bron. Den kan vara lite lömsk och isig har jag märkt. Men inte idag, så jag låter vinden fösa mig vidare.

Väl inne på tunnelbanestationen håller jag på att stå på näsa. Vem tusan har kommit på att lägga släta vita plattor precis vid dörren? När man har snö under skorna är dom ju rent livsfarliga! Vis av erfarenheten tassar jag försiktigt fram över alla vita plattor i min väg. De svarta är ofarliga märker jag. Men de vita är snorhala! Jag har turen med mig, tåget kommer efter bara en minuts väntan och så är jag på väg mot Mariatorget. Stockholm verkar ha försvunnit, när jag tittar ut genom tunnelbanans fönster ser jag bara vitt.

Promenaden från Mariatorget till optikern blir en lång pina i motvind, med snö som yr runt mig. Väl framme ser jag ut som en vandrande snögubbe. Fröken optiker tittar på mina ögon, och ger mig domen: inga kontaktlinser på ca 3 månader pga ögoninflammation. 10 minuter senare står jag ute i snöstormen igen. Nu behöver damen piggas upp! Köpförbud på skor och väskor är fortfarande i kraft, så istället styr jag kosan mot Globens shoppingcentrum. Klädaffärerna, here I come! Det finns inget så uppiggande som lite shopping. En halvtimme senare är jag 1 600 kr fattigare, men en hel del kläder rikare. Som kronan på verket förser jag mig med en lunch på McDonalds. Hälsosamt kan jag äta en annan dag.

Jag klär på mig ytterkläderna igen, mössan ner över öronen och halsduken flera varv runt halsen. Jag är beredd på snöstorm och arktisk kyla! När jag försiktigt sticker ut näsan, märker jag att stormen bedarrat. Jag går hemåt glad i hågen. Nu uppför sig snöflingorna som de ska. Sakta och stilla singlar de ner, medan en blyg sol tittar fram bakom molnen. Jag ler glatt och lutar huvudet lite bakåt. Efter några försök lyckas jag fånga en snöflinga på tungan. Vintern är kanske inte så dum i alla fall. När allt kommer omkring.
Sekunden därpå trampar jag på en glashal fläck och flyger, föga elegant, omkull. Efter att ha kontrollerat att alla kroppsdelar fortfarande fungerar kravlar jag mig ilsket svärande upp och borstar av mig snön. Medan jag försiktigt hasar den resterande vägen hem försöker jag trösta mig med tanken att det om sex månader är sommar igen.