Bautabak

Ja, det är ju bara att konstatera att Malin inte kommer vara den enda som går omkring i bikini på spat i helgen. Något har hänt med min bak, den har antagit gigantiska proportioner. Jag har baddräkter (2 st) som passar väldigt bra på mig. Förutom över baken. Så det blir bikini.

Mina nya skor är jättesköna på foten, fast de har lite klack. I alla fall så här när man tassar omkring i lägenheten. Iklädd svarta klackskor och en rosa-grön-blå-lila-brun-randig bikini. Vackert som tusan.

Men det där med baken stör mig. Folk säger att jag har magrat. Vågen säger att jag magrat. Vete tusan varifrån dom kilona försvunnit. Inte från baken i alla fall.

Ingen post

Kollega T utbrast idag besviket:
- Jag har inte fått någon mail alls sedan jag gick hem igår!
Jag försökte trösta med att det varit lugnt och ingen antagligen haft något ärende åt henne.
- Men jag har inte ens fått någon spam-mail, fortsätter hon. Det brukar åtminstone alltid finnas några såna!

Ja, vad kan man säga till det? Inte ens spammarna kan man lita på längre.

Lösningen på problemet som jag inte visste jag hade

Har idag lagt pussel med M, en tjej på nästan 7 år. Medan vi pusslade diskuterade vi livets stora frågor. Även några små. M vars modersmål inte är svenska, ansåg att orden hästhov och dvärg var väldigt roliga. När jag sade "på låtsas" utbröt ett vilt fniss "det heter ju på låssas". Okej, jag kan medge att det låter roligt när man säger det snabbt och det låter som "plåtsas".

Min oförmåga att svara på den enkla frågan - "Vem tycker du är finast i heeela världen"möttes av en stunds tystnad. Därefter avancerade M vidare i utfrågning av mig och mitt liv.

M: - Vem bor du med i din lägenhet?
J: - Ingen, där bor bara jag.
M: - Bor du helt ensam i lägenheten?
J: - Mmmm, jag bor där ensam.
Vi lägger pussel under tystnad en stund. Jag sneglar på M, och väntar på att hennes hjärna som uppenbarligen går för högtryck ska arbeta klart.
M: - Du borde hämta en baby åt dig.
J: - Hämta en baby? Varifrån då? säger jag förvånat.
M: - Jaa, eller låna en.
J: - Sitta barnvakt åt babyn menar du? säger jag och väntar med spänning på fortsättningen.
M: - Eller föda en. Då behöver man inte lämna tillbaka den. Då skulle du ha en riktigt egen baby, och inte vara ensam längre.
Jag medger att det har hon förstås rätt i.
M: - Mamma tycker jag är finast i hela världen. Då skulle du också tycka babyn var finast i hela världen.
Varefter vi fortsatte lägga pussel, och leta efter biten med kaninens svans.

Duktig

Idag har jag varit jätteduktig och betalt alla mina räkningar samt gjort min deklaration både till Sverige och till Finland. Det där med finska deklarationen kan man väl inte riktigt skryta med eftersom det bara var att skriva under och lägga in i kuvertet.

Illusion av rikedom

Idag har jag växlat en massa pengar och känner mig riiiik. Men bara för en stund, efter 1.5 är jag hur pank som helst igen.

Svaret på gårdagens fråga

Intresseklubben kan notera att pappan vars namn vi inte kom på igår är Karl-Erik, kallad Calle.

Bloggläs

Malin undrar i ett av sina inlägg hur vi läser våra bloggar. Jag måste ju lite stanna upp och fundera över detta. Hur jag läser. Nu är jag ingen blogg-fanatiker. Jag har i min favoritlista 24 bloggar. Jag blev förvånad över att det var så många.

Av dessa kollar jag dagligen åtta stycken, av vilka tre är mina vänner. Jag har inte vänner som bloggar uppenbarligen. Resterande läser jag lite nu och då, förutom fyra stycken som jag så gott som aldrig läser. De hänger bara kvar där för att jag inte kommit mig för med att plocka bort dem.

På morgonen när jag äter frukost brukar jag läsa vad Silverfisken åstadkommit under sin dag. Han bor i Australien, för er som inte vet, och därmed är han produktiv medan jag sover. Sedan under kvällens lopp kikar jag in på resten.

Och nu till det chockartade avslöjandet: jag läser inga kändisars bloggar! Inte ens Virtanens. För att vara helt ärlig har jag inte en susning om vem Linda Skugge är. Glamourprinsessan (kan man räkna henne som kändis?) läste jag en tid, men tycker hon är så himla tråkig så jag orkar inte längre.

Ordningen, tja. Silverfisken först, sedan resten i den ordning de råkar komma i min lista. Och ja, jag läser min egen blogg ibland för att kolla om någon har kommenterat.

Utmanad

Tio första
Första bästa kompis: Päivi vill jag minnas att hon hette, tjejen jag lekte med när vi bodde i Helsingfors. Vår kontakt upphörde då vi var 5 år och jag flyttade till Borgå.
Första bil: Rufus, en röd Mazda 828 Savanna årsmodell 1976. Jag fick den av min morfar när han slutade köra, vilket inföll ungefär samtidigt som jag fick körkort.
Första kärlek: Oj, svår en. Jag vet faktiskt inte. Jag hade nog inget annat än lite svärmeri innan jag åkte dit ordentligt med den första riktiga.
Första husdjur: Kaninerna Maija och Pettersson.
Första semester: Hmmm, kan det ha varit när jag var 3 år och min bror var nyfödd? Då fick jag åka till mormor och morfars sommarstuga i Loppi.
Första jobb: Hjälpledare på ett konfirmationsläger på Karijärvi lägergård år 1992.
Första köpta skiva: Alice Coopers Poison tror jag. Eller soundtracket till Pretty Woman.
Första riktiga kärlek: Det var ju Harri det.
Första piercing: Räknas hål i öronen?
Första konsert: Rocktåget i Ekenäs med Tomas Ledin och Anders Glenmark. Året minns jag inte. Första med internationella artister var Red Hot Chilipeppers i Åbo. Minns inte år här heller, men vi bodde i Vasa vilket placerar det någonstans i trakterna av 1997-1999.
Nio senaste
Senaste alkoholdrycken: En god öl på en uteservering i Valencia, Spanien.
Senaste bilfärden: Taxi till Valencias flygfält.
Senaste filmen du såg: Stargate. Räknar inte med ett halvhjärtat försök att se på Hulk dubbad till spanska.
Senaste ringda telefonsamtal: Till kollega K för att kolla om hon har mycket att göra nästa vecka, eller om jag kan slussa vidare några av mina offerter.
Senaste bubbelbadet: 11.4.2007 kl 19:00. Hostel Miramar, Valencia.
Senaste spelade cd: Robbie Williams Rudebox
Senaste kyss: 11.4.2007 kl 22.30 på gatan utanför Hostel Miramar, Valencia.
Senaste gången du grät: Se ovan och lägg till ca 5 minuter på klockslaget.
Senaste måltiden: Dafgårds frysdisk-måltid. Minns inte vad, dom smakar ju alla lika.
Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar: Ja, tyvärr. Vi har ingen kontakt med varandra längre.
Blivit arresterad: Nej, men nog bötfälld.
Blivit kär vid första ögonkastet: Ja, o ja.
Fått ditt hjärta krossat: Ja, men det är ihoplappat igen.
Fastnat med blicken i någons urringning?: Hihi, ja.
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej.
Haft ett one night stand: Ja.
Busringt till någon: Det tror jag inte, inte som jag minns i alla fall.
Sex saker jag gjort idag:
Duschat och sminkat
Började gå till jobbet, men tog tunnelbanan istället eftersom vinden var iskall och det började snöa.
Beskrivit chefens nya telefon med ordet "bordellröd".
Flirtat med spärrvakten.
Undvikit att städa (gör det fortfarande).
Glömt ställa in yoghurten i kylskåpet.
Fem favoritsaker utan rangordning:
Min dator
Min mp3-spelare
Halsbandet gjort av farfars vigselring och korset jag fick av farföräldrarna när jag döptes.
Min mjukishund Plyti som hängt med hela mitt liv.
Mina raggisar.
Fyra personer du kan berätta allt för:
Mamma, Malin och Marika.
Tre val:
Blått eller rött? Blått
Sommar eller vinter? Sommar!
Choklad eller chips? Chips, ingen tvekan där inte.
Två saker att göra innan du dör:
Rida på en strand i solnedgången. Hästen ska helst vara svart.
Bo minst ett år i ett land där det inte finns någon snö.
En sak du ångrar: Det finns saker jag ångrar, men inget jag önskar ogjort. Det som hänt har gjort mig till den jag är idag.

Tre personer som du vill ska göra samma blogginlägg:
Malin, Marika och Matte.

Hoppades på nåt extra...

Farbror doktorn sade att jag ska använda Ellen-tamponger under mina tre följande menser. När en tampong kostar 3,75 kr st, då hade jag väntat mig något extra. Skulle ju vara kul att få njuta av något till det priset. En guldskimmrande yta, en enastående len känsla, superb uppsugningsförmåga... något.
Men nej. Tydligen anser läkemedelsindustrin att en tråkig förpackning och avsaknad av klåda (Obs, varken garanterat eller bevisat att dessa hjälper) är belöning nog.

Kicki's believe it or not!

Nu kära vänner, nu kan man njuta av artificiellt lysrörsljus på min toalett! Fatta lyxen, liksom.

Motgång

Idag köpte jag ett lysrör och en glimtändare till toaletten. Tänkte att nu är det slut på romantisk stämmning med levande ljus på skithuset. Det att jag får gäster i helgen har inget med detta plötsliga ryck av energi att göra.

Jag lyfte in Birgers pall i toaletten (når inte om jag står på toastolen och en stege/stol får inte plats) , klättrade upp på pallen och skruvade glimtändaren på plats. Därefter skruvade jag lysröret på plats. När jag höll på att krångla med det stöter mina fingrar mot ett runt glasrör där inne. Jag ställer mig på tå ute på yttersta kanten av pallen, sträcker på mig så det knakar i lederna och senor och muskler protesterar högt.

Ve och förbannelse! Jag behöver två lysrör och två glimtändare för att få den där lampan att lysa! Bara att ge sig till lysrörs affären imorgon. Igen.

Fotnot: Birgers pall är inte Birgers ägodel utan min. Jag har ärvt den efter min farmor, som hade fått den av Birger. Birger är farbrorn som tillverkade pallen. Hence the name.

Bildkavalkad

Här bor the Rich and Famous.

Och här bor vi andra vanliga dödliga.

Trasiga toalettlampor verkar förfölja mig, men här blev den i alla fall fixad efter två dagar. Killen som jobbade i baren sade sårat till mig: You not tell me lamp was broken! I fix anyway. Hur kunde jag veta att han även var allt i allo?

Både de rika och mindre rika hade en lika vacker strand bara ett stenkast från hotellet. Kanske inte en strand som direkt lockade till bad och lek, men perfekt för kvällspromenader.

Vackra byggnader.

Vacker, men inte så värst bekväm. Var ju tvungen att testa.

Med hjälp av lite selektiv varseblivning, kunde man ibland nästan glömma...

... att man var mitt i en storstad.

Utsikten över bergen från parkens högsta punkt är fantastisk. Sägs det. Jag fick stå och kisa en bra stund innan jag ens skymtade bergen genom allt regndis.

Jag betalade dyra pengar för att komma in på ett stort akvarium. Fiskarna var tråkiga, så jag strosade omkring i trädgården istället och tittade på blommor.

Jag hann dessutom leta rätt på en bekväm bänk och njuta av solen tillsammans med mina nyfunna pelikan-vänner. Så det var inte bara springa runt och kolla på sevärdheter och affärer.

Valencia i korthet

- Ord man tror att man inte ska behöva använda på semestern: 1) médico = läkare 2) hospital = just det, sjukhus. Akuten hette Urgencia 3) uretritis = urinvägsinfektion. Sedan bör ju då nämnas att efter en timmes teckenspråksövningar så insåg de att när jag säger - No hablo español, så menar jag det. Jag talar inte spanska. I alla fall inte mera utsvängande diskussioner än beställa mat och fråga efter vägen. Då lyckades de gräva fram en läkare som kunde engelska. Annars hade jag väl suttit där än och viftat som en väderkvarn. Men jag fick min penicillinkur (som är nerpackad i den försvunna reseväskan).

- Vädret var molningt, molnigt, regnigt. 15 -20 grader varmt. 1,5 dagar sol = lika mycket jag såg av mannen. Solen och mannen visade sig inte samma dagar.

- Sightseeing-bussen jag satt på krockade med en personbil. Jag hade första parkett när chaufförerna redde upp det sinsemellan. Lite blåslagna knän hos passagerarna som drabbades värst. Inget besök till Urgencia behövdes.

- Jag har lärt mig mycket spanska, eftersom de flesta inte kunde/ville kunna tala engelska.

- spanskt te smakar äckel-päckel. Jag hade i gigantiska mängder socker för att det överhuvudtaget skulle bli drickbart. Men kokar man te på vatten som smakar simhall, så kan man väl inte kräva att teet blir gott heller.

- ska försöka peta in lite bilder här i veckan.

Semestern fortsätter för vissa...

Nu är jag då lyckligt hemkommen från en äventyrlig vecka i Valencia. Men min kappsäck verkar ha fattat tycke för äventyr och resor. Ingen verkar veta var den är för tillfället. Hoppas den kommer hem snart, har ju mina nya kläder nerpackade där!

Bakslag

Mina bruna Ecco-skor som jag hade tänkt ha på mig imorgon ligger troligtvis på kontoret. Här hemma hittar jag dem i alla fall inte. Och att ta mig till Liljeholmen nu känns väldigt avlägset. Dags att gå till plan B.

Plan B = det finns nya i affären.

Spänningen stiger

Det börjar bli spännande nu. Kommer jag att träffa karln min eller ej i veckan?

Det började med ett ja, blev ett kanske, omvandlades till troligtvis inte, förändrades till ett nej, byttes till möjligtvis, förvandlades till ett förhoppningsvis och är just nu ett antagligen.

Imorgon när jag landar vet jag förhoppningsvis. Sedan kvarstår ju då bara frågorna: - Hur många dagar? och Var ska vi/jag bo?

I just called to say I love you

Den mörkhårige mannen med de bruna ögonen satt bredvid mig. Hans axel mot min, våra knän snuddade vid varandra ibland. Plötsligt lutar han sig lite framåt och börjar sjunga i mitt öra. Jag blir varm inombords och njuter av den vackra röstens tolkning av Stevie Wonders "I Just Called To Say I Love You".

Publikens applåder och karaokevärdens röst för mig tillbaka till verkligheten. Malin lutar sig fram mot mig och säger med ett leende "Nu har du något att skriva om på bloggen". Den övriga publiken fick njuta av mannens vackra röst när han framförde Richard Marx' "Right Here Waiting" och Live Aids "We Are The World".

Kvällens övriga karaoke-framträdanden värda att notera var den lilla lågstadie-tjejen som ena minuten satt och lekte med en leksakshund, och nästa steg upp och började sjunga PMMP:s "Rusketusraidat". Om ni inte minns så börjar den låten med orden "Helvetin hyvin menee!" och den övriga lyriken är inte riktigt något jag hade väntat mig att någon under 16 år skulle sjunga. Men hon gjorde det otroligt bra!

Amerikamostrarna goes barnvakt

På lördag var det dags för mera barn. Det började med 2-års kalas för gudsonen. Jag hade min kamera med, men tog aldrig fram den, så det blev inga fotografier därifrån. Får hoppas att Marika inser att det är hennes plikt att lägga upp en bild eller två på sin blogg.

Efter barnkalaset smet Marika och Magnus iväg och lämnade Malin och mig som kombinerad barnvakt och städpatrull. Fylla och tömma diskmaskin, torka av bord och samla ihop lite leksaker definierade vi som städning efter kalaset. Barnvaktsdelen förflöt riktigt bra faktiskt. Storebror lekte snällt med oss tills han plötsligt insåg att föräldrarna faktiskt hade försvunnit lite längre bort och inte kom tillbaka genast. Då blev det lite sorg i hjärtat och tårar på kinderna, men han kämpade tappert och var snart idel leenden igen. Lillebror var idel leende ända tills det var läggdags, då slängde han all likhet med änglar överbord och förvandlades till en mistlur. Tänk att det kan komma så mycket ljud ur en så liten kropp!

Malin, som är proffset, gjorde en heroisk insats och fick den lille att sova. Jag var med henne i tankarna medan storebror och jag mös i soffan och tittade på Ek-Olle. När det var dags för storebror att lägga sig uppförde han sig exemplariskt. Vis av föregående dags sångupplevelser fick Malin sköta vaggvise-sjungandet.

Natta Nanda

Långfredagen tillbringade jag hos min bror och hans familj. Umgicks med de vuxna och lekte och gosade med familjens två- och fyrbenta småttingar. Katterna fick lite kli bakom öronen, hunden fick springa av sig lite när jag kastade käpp, sparkade boll och hade dragkamp med den och dottern i huset fick förstås också sin beskärda del av uppmärksamhet.

När det blev dags för tjejen att lägga sig hade hon klart för sig hur detta skulle skötas. - "Kicki natta Nanda. Mamma bort." Nu ska ni ta i beaktande att jag under dagens lopp blivit uppdaterad om hurdan kamp det är att få henne att sova på kvällarna, så det var med lätt nervösa steg jag gick mot barnkammaren och förberedde mig på gråt, skrik och en lång kamp.

Nanda och jag kröp upp i hennes säng och skulle läsa lite böcker, men damen ville sjunga. Alltså sjöng vi. Alla sånger kunde jag inte, varpå hon tittade lite förberående på mig och konstaterade "- Mamma kan", och så vände hon blad i boken. Men till min sorg måste jag konstatera att den otacksamma ungen inte var imponerad över mina sångkunskaper. Flera gånger såg jag hur hon tittade på mig ur ögonvrån med rynkad panna. När jag sade att nu ska vi välja sista sången och sedan sova, ja då ville hon läsa en bok istället. Så vi läste en bok. Sedan släckte jag lampan, bad henne lägga sig ner och sätta öga fast. Satt bredvid sängen i en dryg kvart tills hon somnat.

Föräldrarna ansåg att jag borde komma oftare och natta Nanda. I synnerhet som hon sov till halv åtta följande morgon. Jag tror ju då mera på att hon somnade så snällt för att hon var rädd för att jag skulle sjunga mera annars.

Tillbaka

Jag är tillbaks i min lägenhet igen en sväng. Ska tvätta kläder och packa om väskan. Det jobbigaste med att vara borta är att det finns så många bloggar att läsa ikapp på. Så många serier man måste uppdatera sig på. Tur att det var påsk och de flesta legat lågt.
Jag ska försöka plita ner lite inlägg här under dagens lopp. Varnar er för att det inte kommer att bli i någon kronologisk ordning utan allt an efter att jag kommer på det.

Kicki packar

Ska börja packa för Finlandsresan tänkte jag. Jag reser imorgon, så det är inte för tidigt för det. Skulle behöva jobba lite extra imorgon = vara kl 7 på kontoret. Så kan inte packa på morgonen som jag brukar. Inte för att jag kommer iväg tidigt, men ifall...

Så jag jag kavlar upp ärmarna och sätter igång. Tittar in i kylskåpet och pillar lite på tomaterna och klämmer på gurkan. Undrar om jag ska slänga dem nu, eller spara och hoppas att de är fräsha när jag kommer hem? Äter upp en tomat.

Hittar lite kläder på golvet, de borde tvättas för hand. Lägger dem i blöt i badrummet. Ignorerar att de legat på golvet i några veckor och kan i teorin ligga kvar där några veckor till. Blir hungrig och går till köket. Lägger lite disk i blöt medan jag ändå är där. Kokar te och brer några smörgåsar med tomat och gurka på. Bara en tomat kvar i påsen. Kommer på att blommorna borde vattnas och fyller vattenkannan. Går ut i hallen med vattenkannan.

Ser några böcker som ska med till Spanien, lyfter upp dem på ett skåp så jag ska hitta dem. Lyfter ner boken som ska till Finland. Glömmer vattenkannan på skrivbordet. Går till vardagsrummet för att plocka med mig stickningen som ska med till Finland. Skickar ett mail till min jobbadress med en påminnelse om att jag ska skriva ut ett virkningsmönster där. Ser vattenkannan och går för att hämtar den. Inser att jag bara steg över högen med dagens post och går fram till dörren för att kolla dagens skörd.

Ser ryggan som ligger på golvet och kommer på att byxorna som ligger däri skall med till Finland. Packar upp dem och lägger dem på sängen. Ser vattenkannan igen. Tar den och bär den ut i vardagsrummet. Ser att min ena blomma börjat blomma och blir glad. Tänker att jag borde ta en bild på den och lägga upp den på bloggen. Börjar leta efter kameran. Kameran kan vara bra att ha med till Finland. Och batteriladdaren. Går till byrån där den borde finnas. Ser de utbrunna värmeljusen och samlar ihop dem. Går till köket för att slänga dem. Ser att teet är klart och smörgåsarna väntar. Inser att det är dags att ta en paus, äta och sedan försöka packa lite mera organiserat. Sätter mig vid datorn för att äta och blogga en stund. Ser plastpåsen med gudsonens födelsedagsgåva, just ja den ska ju paketeras för den ska med. Så nu måste jag leta rätt på lite gåvopapper och sedan... Ja, vi får se vad som händer sedan. Var la jag vattenkannan egentligen?