Identitetskris

Min närmsta familj har en identitetskris. Eller, jag har en identitetskris med min närmsta familj. Mamma och pappa är inte längre automatiskt min mamma och pappa. Mamma och pappa kan vara min svägerska och bror. Farmor och farfar är inte längre automatiskt min farmor och farfar, det kan vara mina föräldrar. Faster kan -ve och fasa - vara jag. Eftersom jag ser dem relativt sällan tar det tid för mig att vänja mig vid detta.
Som barn skrattade jag alltid när min faster sade "famo-mommo-mamma" om min farmor. Nu inser jag det smidiga i detta rätt långa tilltalsnamn. Det tog mig fem år att vänja mig vid att föräldrarna inte hade hund. Då kan min släkt leva med att de har en identitetskris de inte vet om några år till, eller hur?