Äntligen

Idag kl 5:33 finsk tid föddes en pojke. De strategiska måtten är 3910 gram och 50 cm. Han lär vara otroligt söter.

Jag hade redan bestämt mig för att inte åka över, men måste erkänna att jag redan mentalt går igenom vad som behöver packas... Får se hur det blir.

Serenad

Jag uppvaktar inte med rosor i stora fång
Konfekter uti kartong.
Och ej med musik och sång
Och hellre dikta en vers på ett telegram
Jag blomster av detta slag räcker fram.....

För en enkel tulipan

uppå bemärkelseda'n
jag har den äran
jag har den äran
att gratulera.
Det har blivit så populärt
och är så välment och kärt,
så jag är säker
att innan kvällen
det kommer flera.
En liten blomma så här planterad
uti kruka kan säga mer
än Orrefors som är dekorerad
med vita liljor och orkide'er,
så med en enkel tulipan
uppå bemärkelsedan
jag har den äran
jag har den äran
att gratulera.

Denna sång sjöng två vilt främmande herremän för mig. Från början till slut, på en livligt trafikerad kaj på onsdagsnatten. Den enkla tulipanen var i själva verket en stor och fin solros som mina ex-kolleger hade gett mig på räkfrossan.

Fyllegolf, räkfrossa,osv

Liten snabbuppdatering:

- ingen baby har anlänt än. Blivande faster måste snart åka över och hålla ett strängt samtal till det lilla livet om vikten i att passa tider.
- Än så länge trivs jag på jobbet, fast det är väldigt mycket att göra
- Igår var jag med gamla jobbet på M/S Vindhem och åt räkor i massor. Vädret var fint och varmt, räkorna goda, vinet sådär, live musiken fin och sällskapet gott.
- Idag när jag kom hem efter prommisen med vovven, så hojtar en rejält påverkad dam till mig "Du tjejen, gillar du ägg?" medan hon viftade med nämnda föremål i ena handen och en golfklubba i andra. Jag konstaterade att jag helst har ägg i omelettform, medan jag fort förflyttade mig ur skottlinjen. Damen placerade ägget på marken, höjde klubban för ett slag och deklarerade därefter att hon var Annika Sörenstams syster.
- Imorgon är det fredag. Tänka sig.

Nya smeknamn

Jag har samlat på mig nya smeknamn. Efter att ha jobbat med mig i en dryg vecka har kollega O fått upp ögonen för mig och min personliget.
Idag har han kallat mig:
- ordningsfaschist
- slavdrivare
- en tredje lika smickrande sak som jag just nu glömt

Det här bara för att jag under två dagars tid har tvingat honom att samla ihop sina grejer från mitt rum (som jag delar med 3 andra men iaf). Och för att jag krävt att få en funktionerande e-post. Velat ha 50 st returfraktsedlar och ett adressfält där även landsnamnet syns. Jag har försökt förklara att jag värmer upp, inte kommit igång ordentligt än.

Jag borde...

... vara dubbelfaster idag. Men det är jag inte. Så jag får fortsätta att vänta på besked.

Lego

Efter en natts sömn och en dags djup eftertanke har jag kommit fram till att ingen legokloss i världen skulle kunna få mig att känna mig något annat än skräckslagen om jag hänger ut ur ett öppet fönster. Slutsats: legoklossar må funka perfekt när man lär sig gå, men mot höjdskräck räcker de inte långt.

Fruarna

Dom börjar ringa mig nu. Fruarna. Frågar efter sina män. Eller i alla fall ringde en. Och frågade efter sin ex-man. Men i alla fall.

Nytt rekord

Det gamla rekordet i snabbvisit var kl 22:00 - 07:00.
Det nya rekordet är kl 10:09 - 10:35. Precis lagom för att hinna kramas och byta ägodelar...

Hälsonötter?

Honungsrostade jordnötter står det på påsen. Dom är rätt goda. Tittar man på förteckningen av ingredienser lär vi oss att produkten består till 61 % av jordnötter och 0,4 % honung. Resten är socker, glukos, jordnötsolja, stabiliseringsmedel, salt och färgämnen.

Vi ska även tänka på att små barn kan sätta nötter i halsen.

Vi ska inte tänka på att det är väldigt ohälsosamt att äta dessa gottisar.

Tidsmässigt halvvägs till Thailand

Jag var i Norge i början av veckan. I Sandefjord, som är ca 100 km söder om Oslo.

Till Sandefjord flyger man på 55 minuter. Om det skulle gå direkt flyg. Det gjorde det förr men inte längre.

I dagens läge så stiger man upp kl 03:00, kliver in i en bil kl 04:1o, är på Arlanda 05:00 och lyfter kl 06:05. 50 minuter senare är man i Köpenhamn. Sedan går man omkring på tax free i nästan 2 timmar, tar ett annat flyg till Sandefjord (55 minuter flygtid) och är kl 10:00 framme.

När man ska hem från Sandefjord några dagar senare så infinner man sig kl 17:00 på flygfältet. Kl 17:45 inser man att planet till Köpenhamn har tekniska problem och kommer att lyfta först 18:45. Kanske. När alla är ombord på planet och vi börjar taxa ut inser kaptenen att vi har lite mera tekniska problem. En reparatör kommer ombord och skruvar lite. När han är klar inser mitt resesällskap och jag att allt hopp om att hinna med kl 20-flyget till Stockholm är ute. Därför dräller man åter i två timmar på Köpenhamns tax free område, får plats på sista kvällsflyget till Stockholm (business platser, nice!), flyger i 55 minuter och landar i ett mörkt Stockholm. Efter en lång väntan får man bagaget, hittar bilen och kör hem. Låser dörren om sig kl 01:00.

Vilken tur att det är norrmännen som kommer till Stockholm i slutet av månaden!

Fikar med stjärnorna

På måndag, i arla morgonstund, har Anna Book och jag suttit i samma cafeteria på Arlanda och druckit vårt morgonkaffe.

Jisses

Aftonbladet har chockerande nyheter igen. Denna gång om Jessica Alba och hennes sjukdom. Om de syftar på munherpes eller genital herpes vet jag inte. Men bara i Sverige finns det dryga 2 miljoner människor som har könsherpes. Det betyder att var tredje vuxen svensk bär på smittan. Munherpes är ännu vanligare, där är 70 % av befolkningen smittbärare. I min värld tar denna kunskap udden av det chockerande. Jag rycker på axlarna och tänker "Jasså, hon också. Hoppas hon inte har alltför besvärliga skov".

Censur

Läser Zoe's inlägg om bloggandet. Om hur hon kan utnyttja anonymiteten till att uttrycka tankar hon aldrig skulle säga annars. Om att hennes vänner inte vet att hon bloggar. Det som är bra med anonymiteten.

Ibland så blir jag irriterad på min självcensur här på bloggen. Ibland vill jag bara hälla ur mig allt och säga som det är. Samtidigt så vet jag ju på ett ungefär vem som brukar titta in här och läsa. Jag vill inte att alla ni ska läsa om mina innersta tankar. De som brukar få höra på mina djupaste bekännelser får höra dem i alla fall. Via en viss grad av censur. En mera omedveten sådan.

Det skulle vara skönt att bara öppna alla dammar och låta orden flöda fritt. Men det är farligt. Blottar man själen kan man få dödliga skador. Bättre att välja vem som vet vad. Lita på att alla människor jag känner aldrig kommer att sätta sig vid samma bord och pussla ihop alla pusselbitar jag strör omkring mig. Vara trygg i förvissningen om att ingen känner mitt innersta, ingen ser helheten. Så länge som det är så kan ingen göra mig riktigt riktigt illa. Jag kan ruska på mig som en våt hund, studsa tillbaka, kräla fram ur stoftet eller vad som råkar vara lämpligast vid var given situation. Men jag kan vara tuff som Arnold, rätta till solglasögonen och säga "I'll be back!" En del ser hur jag försöker plocka ihop spillror och räta på ryggen, andra ser ett leende och en axelryckning. Några få ser mig gråta. Ytterst få gånger har personen jag sovit bredvid hört mig gråta mig till sömns. En av mina oanade talanger är att kunna gråta ljudlöst. Så länge jag bestämmer vad folk ser är jag trygg, har ryggen fri.

Det finns de som inte låter mig bygga murarna. Mannen med de underbara bruna ögonen ser mer än jag visar. Hör mer än jag säger. Det gör mig väldigt nervös. Samtidigt lättad. Sakta men säkert gläntar jag på dörr efter dörr. Kikar ut och märker att i gengäld ställs en dörr på glänt hos honom. Två misstänksamma själar som försöker lära sig tillit. Lära sig att göra sig sårbar.

Men ni andra, ni får nöja er med de smulor ni får. Eller de ni lyckas stjäla till er när jag inte är uppmärksam. Kanske ska jag börja dela med mig av flera pusselbitar. Skriva något lite mer djupsinnigt än att jag till lunch har ätit pasta som inte var god. Kanske blir jag modig någon dag. Fast just nu skriker mitt inre att det inte kallas mod, det kallas dumdristighet.

Växthuseffekten

Idag har Stockholm varit som ett växthus, varmt och fuktigt. I Upplands Väsby doftde det till och med växthus, ni vet den där varma doften av fuktig jord och grönt.

Med en enkel tulipan...

- "Jag plockade en tulpan åt dig" sa han lite stolt och överräckte en liten vit blomma.
Jag tackade och tog emot, det är ju ändå tanken som räknas. Och jag är ju inte direkt bortskämd med män som kommer med blommor till mig. Kan faktiskt räkna på ena handens fingrar de tillfällena.

Söndagsnöje?

Idag har jag tillbringat dagen med att iaktta två herremän och deras olika stadier av bakfylla. De i normala fall rätt energiska herrarna kom ut från terminalen, gav mig var sin illaluktande kram och började titta efter en taxi. Jag bor tydligen för långt borta för att man ska orka gå... Att det tog mig dryga halvtimmen att gå i maklig takt ska vi tala tyst om.

Resten av dagen har vi vilat, duschat (var och en för sig), käkat pizza och tagit några återställare. Och haft det roligt. När grabbarna har haft en uppsving har vi berättat historier och skrattat, när de har haft sin låga period har jag skrattat skadeglatt åt deras ynkliga uppsyn och pust och "voi voi, nu e de illa".

Nu har jag hittat det perfekta sättet att sysselsätta dem med något inte alltför ansträngande, som tar deras tankar från bakfyllan, och samtidigt underhåller mig. Jag placerade Mark Levengoods och Unni Lindells bok "Gamla tanter lägger inga ägg" i den enes hand och "Gud som haver barnen kär har du någon ull" i den andres hand. Nu har de suttit där i en halvtimme och skrattande läst citat. De bästa läser dom högt för mig på sin goa skånska. Det är tydligen en rätt bra bakfyllemedicin. Måste testas någon gång.

Bantningsmetod

Kollade på Aftonbladets test vilken sorts bantare jag är. Med knapp marginal en C. Men det visste vi ju alla redan.

Nu är det över!

Det är över nu. Sista dagen idag. Officiellt imorgon men imorgon är det semesterdag. Jag behöver inte gå tillbaka mera. Det känns väldigt väldigt konstigt.