... men glömsk

Malin väntade strategiskt länge. Hon väntade tills jag hunnit vända upp och ner på hela lägenheten. Rotat igenom alla lådor, bläddrat igenom alla böcker. Tittat på alla möjliga och omöjliga ställen. Sedan upplyste hon mig om att hon hade kortet. Jag hade gett det åt henne, för hon skulle lägga till några söta stämplar. Det hade jag glömt. Det hade jag glömt totalt.

Ordentlig

Jag har varit ordentlig och lagt undan kortet på ett säkert ställe. För att det inte ska komma bort eller bli vikt eller så.

Nu är bebisen född och kortet är spårlöst försvunnet... Var kan jag ha lagt det?

Svar på Recension

Svar på inlägget Recension.

Ja Malin, jag vet. Men du vill ju inte titta på CSI tillsammans med mig. Ingen annan gör det heller. Och måste ju kommentera det ibland åt någon.

Well, he is trying...

Bakgrundsinformation 1, tidig söndagskväll:
Mannen och jag beundrar vykort med Kaj Stenvalls ank-motiv. Eller, jag beundrar dem medan mannen försöker få mig att gå vidare. Efter ett tag inser han att jag inte ger mig innan han har petat på några och pliktskyldigast hasplat ur sig ett "Visst, de är ju fina".

Bakgrundsinformation 2, senare samma söndagskväll:
Jag anser att det igen är dags att lära mannen lite vett och etikett. Så jag håller en föreläsning om vikten av att uttrycka sina känslor verbalt, och inte bara non-verbalt. Att kvinnor gillar att få små komplimanger ibland. Romantikens viktiga del i ett förhållande. Bla bla bla. Jag fick höra att jag råkar dejta världens romantiker, Don Juans förebild. Därefter såg jag att blicken blev lite tom och blank och insåg att jag hade förlorat. En trasig kolv eller sprucken cylinder eller något annat lika intressant ockuperade mannens tankar.

Händelsen, inte så tidig måndagsmorgon:

Jag lutar mig fram mot mannen och putar med läpparna färdig att ge honom en puss på munnen. Han tittar på mig och säger: "Nu ser du ut som en av dom där ankorna på korten". Jag tittar på honom och försöker bestämma mig för om en örfil eller ett knytnävsslag är det mest passande just nu. Jag måste ha fått en farlig glimt i ögat, för han skyndar sig att tillägga: "Du tyckte ju om dem, du sa att dom var söta och fina".

Slutsats:

Mannen behöver träna på att ge komplimanger, men han försöker. Och jag kommer antagligen att få mig många goda skratt på vägen.

Jag borde...

Det är så mycket jag borde göra idag. Men stickningen är ju på hälft. Så jag kör med strikta regler nu. Efter två varv måste jag göra något nyttigt. Nu har jag bloggat = förtjänat två varv stickning. Därefter ska jag bädda rent i sängen. Sedan sticka två varv till. Sedan ner i tvättstugan. Sticka två varv. Osv osv.

Får se om jag hinner få allt gjort innan gästerna anländer kl 13.

Addicted

Jag är så törstig att det känns som sahara invaderat min mun. Jag är så kissnödig att jag håller på att spricka. Jag är så trött så jag ser i kors. På tv kommer inget av värde. Jag ska åtgärda alla dessa missförhållanden i mitt liv. Snart. Jag ska bara sticka stickan slut. Sticka varvet slut. Och så ett varv till. Bara häl-lappen. Bara plocka upp maskorna på sidorna. Bara göra alla minskningar. Sen ska jag bara sticka lite lite till så jag ser hur det ser ut. Sedan ska jag dricka ett glas vatten, gå på muggen och sedan lägga mig. Ska bara sticka lite lite till först.

Nörden Kicki

Jag förärade min personliga data-support person med ett besök här i veckan. Fika blev det. Och hårklippning hos hans granne. Ja, nu är jag då ännu mera korthårig. När vi är på väg över till grannen frågar Data-Johan plötsligt av mig:
- "Du råkar inte ha ett usb-minne på dig?"
Jag stirrar tomt framför mig en stund medan min hjärna börjar snurra på högvarv. Tankarna rusar omkring i min skalle. "Usb-minne? Vad är det? Varför skulle jag ha ett sådant på mig? Varför frågar han mig? Han borde ju ha sådana, han jobbar ju i branchen. Ser jag ut som en nörd, eller?"
Plötsligt upplever jag den där underbara känslan av att allting faller på plats. Någonstans från min förvirrade hjärnas skrymslen får jag några impulser, och kan svara kolugnt:
- "Visst, jag har mp3-spelaren. Ta bort några sånger från den så att det du ska ha ryms där."

Så i min värld är jag då en nörd nu.

Önskan

Skulle inte Önskan ligga så långt norrut skulle jag flytta dit. Mörkret och Ensamheten vill jag inte bo i. Borde jag satsa på Kärleken istället tycker ni?

Och för er i Finland, ja detta är faktiskt orter i Sverige. Svenska kartan får mig full i skratt. Handog är ett annt ortnamn jag gillar. Och det finns många många fler. Snopptorp i Eskilstuna till exempel...

Billiga nöjen

Ibland är det underbart att vara jag och vara så oerhört lättroad.

So far this week har följande saker glatt mig oerhört mycket:

* Mina båda favorit-spärrvakter var i kuren samtidigt när jag åkte hem från jobbet igår
* Insikten att det snart är ett år sen jag senast såg den där supersura spärrvakten på Telefonplan
* stockholmare + bil + snö = skrattattacker från Kicki i vardagsrumsfönstret som följer med det dråpliga. Dessutom sjunger jag glatt på "Sladdbarn, sladdbarn, sladdar, slirar, sutar på sytre" medan jag lyssnar på den stackars chauffören som gasar hejvilt och däcken som bara snurrar tomt på isen
* invandrar-fjortisar som blev utslängda från tunnelbanan efter att ha tjafsat och bråkat trots flera tillsägelser från föraren. Deras upprörda "Ey, mannen" hjälpte inte det minsta. Ut flög dom och alla i tunnelbanevagnen log förnöjt. Bra gjort tunnelbaneföraren!
* Lilla Jesper som inte alls var blyg utan genast ville leka med bilar och sitta i knät
* Philadelphia med vitlök och örter på Tuc-kex
* Glada skratt från barn i pulkabacken
* Den kinesiska mannen som lät som Mupparnas Svenska kock när han talade

Turkiskt badrum

Ofta tänker jag att det skulle vara skönt att ha tillgång till en bastu eller ett badkar. Vissa dagar skulle jag kunna göra nästan vad som helst bara för att få sjunka ner i ett varmt bubbelbad eller sträcka ut mig på översta laven i en bastu.

Men jag får nöja mig med min dusch. Ställa mig under de varma strålarna och låta vattnet skölja över kroppen. Sedan står jag där och hänger och njuter så gott det går när man måste hålla sig upprätt. När jag är klar är mitt badrum lika fyllt av ånga som en turkisk bastu. När jag öppnar badrumsdörren slår det imma på köksfönstret.

Ack, om man finge bada bastu när man känner för det. Turkiskt badrum är inte alls lika avslappnande.

Det tredje alternativet

Igår blev det inte ett val mellan House och Grey's Anatomy. Okej, House brukar ju vinna eftersom Grey går i repris på söndagar. Men jag vet inte om jag är hemma på söndagen till reprisen, så det borde ha blivit ett val igår.

Det tredje alternativet vann igår. Jag tog en stark värktablett och sedan placerade jag mitt migränhuvud varligt på en kudde kl 20.50 och somnade ifrån värken så snabbt så snabbt.

Tredje migränen i år. Eller 2,5 migränattacker om man ska vara exakt. Ett lyckades jag få motarbetat innan det bröt ut med full kraft. Men redan 2 migränattacker inom januari är rätt mycket . Jag som brukar ha ca 5 / år. Dags att slå sig ner och analysera livet och vad detta kan bero på. Fast jag vet ju redan svaret...

Kollade

Jag var ute i köket en sväng och kollade. Disken var fortfarande odiskad. Och vattnet började bli kallt. Varför diskar ingen? Fast disken är blötlagd och allt?

Ont, det gör ont...

Shitta britta vilken mensvärk jag har idag! Magen värker, ryggen värker. Ett stilla molvärkande som stegrar sig till en intensiv smärta, bara för att sjunka undan till molvärk igen. Jag vet inte hur jag ska sitta, har suttit och skruvat och vänt mig på kontorsstolen hela dagen. Inte känns det bra när jag står heller. En liten stund hjälper det. Gå är inte bra det heller. Ett stilla anka-vanka fram och åter är det som funkar bäst. Hjälper en stund längre än ståendet i alla fall.

Just det ja. Det bisarra i situationen är då att jag inte har mens. Inte borde ha det heller. Min biologiska klocka går helt klart fel. Hur ställer man den rätt?

Hon sa...

Jag ska börja leva ett hälsosamt liv nu sa hon. Äta nyttigt. Motionera. Inte för att bli slank och fin, utan för hälsans skull. Det sa hon. Jag är säker på att jag hörde det. Klart och tydligt. Hon sade det på måndagen, där på kvällen när Panodilen hade sparkat in och febern sjunkit till en nivå man kunde leva med. Då sade hon det. Nu är det slut på onyttigheter. Bara frukt och annat nyttigt. Inget godis.

Likväl sitter hon i soffan och avrundar kvällen med en måltid som skulle få hälsoexperterna att trilla av stolen. Men någonstans ska man väl hitta nyttigheterna. Dillen i dillchipsen. Kalcium i brie-osten. Och colan... det måste finnas något nyttigt i den med? Den innehåller 0 % fett, det är ju bra.

Sötis

Min pappa ringde idag. Det i sig är redan värt att blogga om. Pappa ringer mig en gång i kvartalet. Max. Men idag ringde han. Bara för att påminna mig om att "Så ska det låta" börjar om en timme. Han är för söt ibland, farsgubben.

Var är babyn?

Nu är det bara babyn som saknas, outfiten är klar och väntar. Den är så fin. Kan inte lägga in bilden ifall de blivande föräldrarna skulle råka hitta hit, men sen ska ni få se den. Jag är ju bättre på det där med garn och stickor än jag trodde!

Och med den här farten är J:s raggisar klara före måndag. Någon annan som behöver nåt stickat??

Oanade talanger

Någonstans på vägen, utan att egentligen tänka på det, har jag blivit nästan duktig på att använda både vänster- och högerhand på touchpaden på min lilla bärbara. Skillnaden är väl att mera precisionskrävande grejer fortfarande görs med höger pekfinger, medan övrigt förflytande sköts slumpmässigt med höger pekfinger, höger tumme eller vänstra handens dito.

Smidigt tänkte jag först. Tills jag insåg att min hjärna inte har hängt med i mina fingrars evolution. Markören löper amok på skärmen och det tar ett tag innan jag inser att det beror på att den stackars touchpaden inte vet vad den ska göra när min vänstertumme och höger pekfinger inte ger samma instruktioner åt den.

Smällar man får ta när man är för genial för sitt eget bästa.

Tankar i natten

Jag har legat sömnlös mest hela natten och lyssnat till en karl som snusade gott bredvid mig. Sömnlös var jag närmast för att jag sov halva dagen. Mina tankar vandrar längs lustiga stigar när de får ströva omkring i min hjärna som de vill, utan att impulser utifrån leder dem alltför mycket.

Insikterna jag har fått är helt strålande. Eller vad gillar ni dessa?

- Det finns folk som somnar snabbare än jag, i alla fall gör min bror och min karl det.
- Malin och J har i alla fall en sak gemensamt. Bägge två envisas konstant med att stänga ner min lista med bokmärken i internet. Motiveringen samma tjafs om att skärmen blir så liten annars.
- Jag har insett att jag vill bo på samma våning som toaletten, så det blir ingen flytt till Getens lägenhet. Med duschen spelar det inte så stor roll, men toaletten vill jag ha i närheten av mig.
- Min hund ska heta Pluto. Sen när jag nu någongång kommer så långt att jag skaffar mig en. Förutom om den har samma färg på pälsen som gräddlikör, då ska den heta Bailey.
- Om jag mot alla odds någon gång blir ägare till en ödla ska den heta Merl.
- Pizza skulle vara gott
- Jag ska bli mycket bättre på ekonomi
- Jag ska bli mycket bättre på att ta hand om mig själv
- Jag ska bli mycket bättre på att fullfölja saker jag säger att jag ska bli mycket bättre på.

Analyze this part 2

Drömmen utspelar sig på en solig sandstrand. Allting verkar vara väldigt Pirates of the Caribbean-inspirerat. Eller som i Hook. Ni fattar galoppen, segelfartyg och män i västar och knästrumpor. Min J är ombord på ett vackert skepp, så som The Black Pearl antagligen såg ut från början. Jag står på stranden med en präst, beredd att viga oss.

Kaptenen vägrar låta mig komma ombord eftersom det betyder otur med kvinnfolk på skeppen. Han vägrar även låta J komma iland, eftersom han är rädd att J inte återvänder till skeppet. Jag blir arg på kaptenen, fattar han inte att J gör som han säger? Han smiter inte från ett jobb för en kvinnas skull. (Det har han faktiskt gjort en gång, och blivit försenad en annan gång men det tänker jag ju inte berätta åt kapten).

Prästen och jag sätter oss i en liten jolle och ros ut till skeppet. J står och hänger vid relingen, jag står upp i den gungande jollen och på detta sätt blir vi vigda. Vi skriker våra "I do" till varandra. Av någon konstig anledning gick ceremonin på engelska. Vid "You may kiss the bride" blir det en slängkyss. Sedan ros prästen och jag in till stranden igen, kaptenen beordrar sin besättning att hissa segel och så seglar dom iväg till Australien. Är vädret gynnsamt kommer de tillbaka om 2 år. Jag är rätt bitter över att jag måste vänta två år på min bröllopsnatt.

Analyze this part 1

Malin, Malins kollega och Herr S. Freud, känn er utmanade!

Drömmen utspelar sig på mina föräldrars gård.

Grannen Kalle har sålt mycket mark, och 20 tomter ska bebyggas och därmed även 20 nya familjer flytta in. Kommunen har bestämt att det är ett bra tillfälle att starta upp en ny bybutik, och ska därför bygga ett sprillans nytt Valintatalo granne med föräldrarna. Där bakom bodan där det förr låg ett potatisland, på andra sidan tallarna. I samband med detta undersöks en massa uråldriga ritningar framgrävda ur bottenlösa gamla arkiv, och det kommer fram att gränsen för föräldrarnas tomt inte går där man trott de senaste 100 åren (vid de tidigare nämnda tallarna) utan att den går 5 cm från husväggen. Och nu ska den nya mataffären byggas 5 cm från huset, och delar av hundgården bli parkeringsplats!

Föräldrarna överklagar, anlitar dyra advokater och gör allt de kan men inget hjälper. Hela släkten och byggden är inblandad i detta miniatyrkrig. Känslorna svallar höga. Men Valintatalo ska byggas fast i huset. Tillslut greppar vi efter det sista halmstrået, vänder oss till det som vi ser som vår sista utväg. Vi ringer Malin och präst-Martin. För om Malin och präst-Martin inte kan se till att Valintatalo byggs på andra sidan tallarna, då kan ingen hjälpa oss. Drömmen slutar med att Malin och Martin spatserar omkring på gården där mellan husväggen och tallarna, och smider sina planer. Lotta-labradoren (som dog nåt i i stil med -91) skuttar runt deras fötter eftersom hon anser att även hennes röst bör bli hörd. Hundgården ska inte bli parkeringsrutor anser hon.

39

I min värld går den magiska värmegränsen vad det gäller mig själv vid 38,8 grader. Så länge det hålls där är jag bara väldigt febrig. När termometern stannar på 39,2 grader, då är jag mera död än levande.

Det enda positiva med 39,2 grader feber och otroligt sjuk hals är att när jag idag har 38,5 grader feber och otroligt sjuk hals känner jag mig nästan frisk.

15 cm

Tänk att 15 cm stickad moss-stickning kan vara en så lång sträcka att sticka. Medan 15 cm långt garn kvar på nystanet kan vara en så pytteliten stump.

Trött men lycklig

Så. Då var man tillbaka i vardagen igen. Det har varit några intensiva dagar, så nu ska jag ta och städa lägenheten och sedan vila upp mig lite grann. Är trött både fysiskt och psykiskt. Det är jobbigt att klämma in 4 månader på 4 dagar. Men vad gäller utmaningen så är jag med i spelet igen. Och vad gäller allt annat, tja, det löser sig med tiden. Det gör det alltid.

Men för att sammanfatta mitt liv just nu så är det enkelt. Ett ord räcker. Lycklig.

Planering

Planering är inte min starka sida alla gånger. Jag skulle ta och bränna lite skivor igår. Orkade inte, tänkte att jag gör det idag på morgonen istället. Måste ju köra lite back-up på foton och annat som finns på datorn innan den ska servas. Vet ju inte vad farbror doktor kommer att göra med min lilla famndocka. Annat än fixa usb-portarna. Det hoppas jag att ska bli fixat i alla fall. Bara så ni vet, man ska inte trampa på alla sladdar som sitter fast i usb-portarna. I alla fall inte precis där de sitter fast. Det säger krasch i all plast då.

I alla fall. Back-up av viktigheter på datorn. Jag gjorde upptäckten att alla de cd-fodral jag har i min dator-låda är tomma. Inga skivor. Inte en endaste en. Var skivorna finns har jag inte en susning om. Och varför jag sparar på tomma fodral vet jag inte. Antagligen som med allt annat skrot jag har i knutarna "det kan vara bra att ha". Någongång. Kanske. Jag för dem till soprummet nu, ska ändå ner till tvättis och mangla lakan. Ja, jag har stigit upp denna lördag kl 6:50 för att börja tvätta kläder och lakan.

Logiken är uppenbar

När jag var på väg hem från jobbet idag slog det mig hur lite frukt jag har ätit de två senaste veckorna. Den mängd jag brukar äta på en dag har jag inte fått i mig på en vecka insåg jag. Så med bestämda steg klev jag in på Hemköp och köpte en påse godis.

Nu har jag tömt den och mår dåligt. Varför köpte jag inte frukt istället?

Anmälan om frånvaro

Jag ber härmed att få anmäla följande:

- min dator ska få åka till farbror doktorn imorgon = ingen msn eller bloggar hemifrån
- jag kommer att fly fältet någongång under nästa vecka och kommer hem igen sedan någon gång senare. Så efter det blir det ingen msn eller bloggar från jobbet heller.

Jag hoppas att detta passar alla parter. Får ni värsta abstinensen och känner att ni bara måste veta vad som händer i mitt liv får ni göra som ni brukar när jag är offline för länge. Ring och kolla om jag lever!

Aktiv = liv?

"Activity suggests a life filled with purpose" säger kapten von Trapp i Sound of Music-filmen. Så om jag är offline på msn, så utgår folk från att jag gör något vettigt och därmed har ett liv. Hmm... Tror jag ska börja vara offline lite oftare när jag sitter vid datorn och surfar. Och vara offline medan jag ser på tv.

Att skaffa sig riktiga aktiviteter, sådana som kallas hobby, det känns bara så - jobbigt. Aktivt.

Om det börjar så här...

... hur ska det då sluta?

1:a januari 2007
En lätt, ej spritorsakad, huvudvärk hamrar sakta på hela dagen. Eskalerar under kvällen.

2:a januari 2007
Den lätta huvudvärken har under natten utvecklats till ett fullfjädrat migränanfall. Sover halva dagen, är lätt "efter-migrän" groggy resten av dagen

3:e januari 2007
Huvudvärken vägrar ge med sig men är nu helt fullt uthärdlig och lätt att ignorera. Däremot har jag hi-hicka.