Identitetskris

Min närmsta familj har en identitetskris. Eller, jag har en identitetskris med min närmsta familj. Mamma och pappa är inte längre automatiskt min mamma och pappa. Mamma och pappa kan vara min svägerska och bror. Farmor och farfar är inte längre automatiskt min farmor och farfar, det kan vara mina föräldrar. Faster kan -ve och fasa - vara jag. Eftersom jag ser dem relativt sällan tar det tid för mig att vänja mig vid detta.
Som barn skrattade jag alltid när min faster sade "famo-mommo-mamma" om min farmor. Nu inser jag det smidiga i detta rätt långa tilltalsnamn. Det tog mig fem år att vänja mig vid att föräldrarna inte hade hund. Då kan min släkt leva med att de har en identitetskris de inte vet om några år till, eller hur?

Dålig människa

Jag är en dålig människa. Jag åt lunch på McDonald's idag. Redan det är orosak nog att ha dåligt samvete. Dessutom fick jag 10 kr för mycket växel tillbaka. Jag som sällan lyssnar på vad de sägar att det kostar utan bara slänger fram en sedel som är tillräckligt stor, och aldrig kollar hur mycket växel jag får tillbaka lyckades idag då registrera både beloppet och växelns storlek. 10 kr för mycket. Jag gick därifrån utan att säga något. Med den extra tian i plånboken. Jag har fortfarande dåligt samvete.

Burn motherf---er, burn!

Om det är en artikel i tidningen om att fabriken i Finland och kontoret i Liljeholmen under mystiska omständigheter brunnit ner till grunden, så är det helt okej att misstänka mig. Just nu skulle jag mest ha lust att meja ner skiten till grunden.

Räknar dagar, inte så många kvar längre. Och dom kan se sig om i månen om några extra "nådedagar". Assholes.

Midsommar

Det togs en massa fina bilder på midsommaren. Många med min kamera. Först skickade jag alla bilderna åt Malin. Sedan skickade jag ett urval till Marika. Medan jag var upptagen med att skicka bilder till Marika bloggade Malin. Medan jag talade med några andra bloggade Marika. Det slutade med att dom använde alla fina bilderna, och det inte blev så många kvar till mig. Och jag är faktiskt alldeles för trött just nu för att lägga in dom som blev över, så det får bli till en annan dag.

Snuskprogram?

Kanal 5 börjar med en ny serie i 4 delar.

"I serien Jamie Olivers restaurant åtog sig Jamie den tuffa uppgiften att omvandla arbetslösa ungdomar till kockar i toppklass. Här följer vi Jamie när han ger sina skyddslingar ytterligare en utmaning. Han ska gallra fram en person som ska få driva en alldeles egen restaurang. Endast fyra går vidare till en intensivkurs där de får lära sig allt från personalansvar och marknadsföring till temakvällar och budgetansvar. I slutet av serien står en segrare klar, och med tanke på att 70 procent av alla nyöppnade restauranger läggs ner inom de första två åren: Må bäste man eller kvinna vinna!"

Programmet heter Jamies kock. Men i trailern stavar dom det med en apostrof. Jamie´s kock. Då tänker jag ohjälpligt på något helt annat än en person som lagar mat...

Saknad

Nu är det så länge sedan Malin senast var med på varannan veckas söndags-fika att till och med killen som jobbar på kafét börjat undra: -"Ni brukade ju vara tre stycken förr?"

Samtal

Mobilen ringde. Brorsans namn på displayen. Men ingen svarade på mitt "Hej". Hördes rassel, en barnstämma och brorsans röst. Sen bara tuuut.
Går några minuter, så ringer telefonen igen. Samma upprepas igen. Fast den här gången hör jag bror och svägerska som uppmanar lill-tjejen att säga "Hej åt Kicki". Efter en stund av total tystnad i andra ändan av luren tar brorsan över och börjar tala. Genast hörs den klara barnstämman "Vill tala me Kicki". Hon får telefonen, följt av tystnad. Brorsan tar tillbaka luren. Genast blir det liv i flickan.
- "Pappaaa, vill tala me Kicki!"
- "Men du talar ju int, du e bara tyst"
- "Vill tala me Kicki!"

Hon talade aldrig med mig idag. Men jag anser att vi tagit ett steg i rätt riktning. Härtills har diskussionerna låtit ungefär så här:
- "Vill du tala i telefon me Kicki?"
- "Nä."
- "Ska du säga hej åt Kicki?"
- "Nä!"

*gäsp*

Jag sitter i soffan och nickar. Halvsover. Ögonlocken är tunga som bly och hornhinnan är full med grus. Gäspningarna gör så det knakar i mina käkleder.

Jag fattar inte varför jag är kvar här. Varför lägger jag mig inte?

Frånvarande

Jag vet att jag har skrivit lite på sistone. Jag lovar att jag ska försöka bättra mig igen. Orsaken till min frånvaro är ju enkel: kärlek. Min kvartalsdos av detta kan man ju inte missa pga lite bloggande. Mitt liv har alltså sett ut som följer:

Lördag: Kärlek, fniss och sol. Mannen kass i kistan pga dålig korv.

Söndag: Kärlek, fniss, skratt, sol, läkarbesök (urinvägs, självklart) och middag i Sollentuna.

Måndag: Jobba, komma hem på kvällen. Handla tyg. Sy. Mannen tjurar i soffan, för mycket på jobbet och han måste åka tidigare än beräknat. Handla välling. Äta köttbullar. Sy och övertala mannen att hjälpa till. Skratta så tårarna rinner medan mannen lär mig några ord jag inte kunde från förr.

Tisdag: Jobba. Skippa lunch för att gå tidigare, men slutar med övertid. Komma hem till tomt hus och halvfärdig middag. Sy klart medan mannen som återkommit från affären gör mys-middag med vin till. Avbryta mysmiddag och gå ut med hunden. Komma hem till man som somnat. Väntar nu på att klockan blir mycket så jag kan åka in till stan och träffa Malin och sedan komma hem. Kanske bädda ner Malin i gästsängen. Krypa ner bredvid mannen, försöka åter-erövra min halva av sängen och somna sött.

Onsdag, ledig dag: Så som planen ser ut nu, vakna, göra frukost, diska, tömma dator, skicka i väg mannen till renoveringsobjektet. Fixa mig fin till jobbintervju. Bli intervjuad. Åka hem, tvätta några maskiner tvätt, byta kläder, åka till renoveringsobjektet och hjälpa till. Komma hem, duscha, åka och fixa dator.

Nu är klockan mycket, så dags att dra och se om jag hittar Malin.

Sola punktvis

Jag har lyckats med konststycket att sola överarmar, rumpa och näsa. Vet inte hur jag gjort det, men en händig klarar allt.

Nu är den här

Linne, kjol och barfota hela dagen. Ligga i bikini på solvarm klippa och lyssna till fågelsången och schasa bort myror som sprang över mig. Det behövs så lite för att jag ska vara nöjd. Norden är en bra plats att bo i igen.

Strumpor

Hela dagen igår trodde jag att jag hade på mig svarta strumpor. Det var det jag trodde att jag tog ur strumplådan och klädde på mig på morgonen. Döm om min förvåning när jag på kvällen upptäckte att de var beige. Dags att sova lite mera kanske?