Diskret vink

Detta urklipp från Aftonbladets nätupplaga skickade jag till min älskling idag. Undrar om han fattar vinken... Det är inte utan att jag börjar känna pressen snart. Dags att börja spara till adoption?

Så mycket minskar kvinnans fertilitet med åren.

Foto: Getty Images

Här kan du se hur stor chans kvinnan har att bli gravid vid varje ägglossning. Siffrorna är genomsnittliga: inom varje åldersgrupp varierar fertiliteten givetvis från kvinna till kvinna.

Ålder: Chansen att bli gravid vid varje ägglossning, om du har sex:

15 år: 40 %
20 år: 40 %
25 år: 30 %
30 år: 25 %
35 år: 20 %
38 år: 10 %
40 å:r 5 %
43 år: 0–1 %

Källa: Jan Holte, Carl von Linné-kliniken.

Sparkad

Det är egentligen rätt ironiskt. Jag är en försiktig kvinna. Är det mörkt ute rör jag mig bara på välupplysta gator. Inga mörka gränder här inte. Är klockan mycket tar jag en taxi istället för tunnelbana. I nästan 32 år har jag idkat försiktighet kvällstid. Aktat mig för fula gubbar, hispiga tanter och ungdomsgäng som uppträder hotfullt. Aldrig har jag blivit utsatt för något värre än en uppvaktning som varit lite väl påträngande (bästa hittills är killen som var så full att han höll på att trilla ner från trottoarkanten han satt på och skrek sluddrande efter mig "I just wanna fuck you!").

På grund av allt detta är det väldigt ironiskt att när jag nu för första gången utsätts för oprovocerat våld så sker det på Stockholms T-central, ca 2 m före rulltrappan som går från blåa linjen upp mot Sergels torg. Och det sker i en enorm folkhop, en vanlig onsdag kl 18:15 ungefär. Plötsligt sparkar någon mig bakifrån. Träffar mitt vänstra ben rätt mitt emellan knä och rumpa. Jag gjorde inget annat än gick, minding my own business. Jag kan inte bevisa något, men jag har starka misstankar om vem det var. Och ja, det kommer att bli ett blåmärke. Och nej, sparken var inte så kraftfull att det gjorde ont någon längre tid.

Arsenik

Idag har jag varit på Naturhistoriska Riksmuseet tillsammans med Malin och hennes bror. Förutom att titta på utställningarna var vi till Cosmonova och tittade på filmen Deep Sea. I Cosmonova halvligger man under en kupol och i vårt fall, har en känsla av att befinna sig mitt i oceanen och tittar på fiskar, hajar, sjöstjärnor och sköldpaddor. Väldigt vackert och imponerande.
Jag har även lärt mig att arsenik finns som sten. Mineral kanske det heter? I min värld såg det ut som en svartgrå sten. Jag vet inte i vilket format jag trott att arsenik förekommer i, eller varifrån det kommer, har aldrig egentligen reflekterat över det. Sten har dock inte varit ett av alternativen jag aldrig funderat över.
Jag har även inhandlat sittpuff nr 2. Denna gång tog jag, vis av gårdagens vedermödor, tunnelbanan från Skanstull till Slussen och gick hem därifrån. Om jag någongång får för mig att införskaffa en tredje puff, påminn mig om att ta tunnelbanan hemtill.

Träningspass

Idag vaknade jag pigg och glad. Käkade frukost och bestämde mig för att möblera om. Möjligheterna till denna aktivitet i min lägenhet är rätt begränsade eftersom inga möbler egentligen passar in här. Men sånt ska inte hindra en när inspirationen faller på. Så nu har jag släpat byrån diagonalt över vardagsrummet och klädskåpena från fotändan av sängen till hörnet där byrån stod och gästsängen i huvudändan av min säng. Sedan har jag promenerat iväg till McDonalds för en bit föda, därefter Åhlens, inhandlat en sittpuff modell större, burit hem den (vaddå ta buss eller tunnelbana???) och placerat den i fotändan av sängen. Imorgon ska jag upprepa procedur sittpuff och ta hem nummer två. Bara en kan man ju inte ha, och två klarade jag inte av att bära på en gång.
Nu återstår det bara att hitta en ny placering av dammsugare, benjaminfikus och strykbräda, de kan inte längre stå i "skrothörnet" eftersom det occuperades av byrån.
Jag tror det här kommer att bli lite bra. Mycket bra kan det inte bli med de pjäser jag har till mitt förfogande. Bra kan det inte heller bli eftersom mina klädskåp pga omplaceringen nu öppnar sig åt fel håll. Sämre än det var blir det knappast.

Huvudvärk

Vilken dag. Det börjar med att jag håller på att bli nerslagen av en målare när jag rusar iväg mot tunnelbanan. Han såg inte mig, jag såg inte honom. Han hoppar ut ur en skåpbil precis när jag är där. Men viga som gaseller var vi, och gjorde några smidiga undanmanövrar och klarade oss utan att ens snudda vid varandra. Där var det slut med vighet och smidighet. 30 minuter senare så står jag på näsan i en trappa. Jag vet inte vad som hände. Plötsligt hade jag tre fötter, och alla var de en vänsterfot. Jag klarade mig utan större men, lite damm på kläderna som var lätt att borsta av.

Min hörsel har det varit problem med. Alla kunder har fått upprepa något minst en gång innan jag uppfattat vad de sagt. Stackars kollega A förklarade något jättelänge och plötsligt insåg jag att han stod och väntade på ett svar eller kommentar från mig. Jag hade inte en aning om vad han sagt.

Hemresan gick bra, och jag landade i soffan lagom till att SG-1 började. Telefonen, mobilen och fjärrkontrollen har trillat i golvet några gånger. Min älskling tycker det är bättre att tala med mig på telefon än i verklighet, eftersom det är lättare att få tyst på mig. Allt som krävs är en knapptryckning... Ååh, den mannen vet hur man smickrar en kvinna.
Sedan ringde min telefon, och det var en kompis jag inte hört av sedan vi var och tittade på Pride tillsammans. Det var i somras det. Men han skulle inte ringa mig, han tryckte på fel nummer. Fast det var roligt att prata en stund. Väldigt smidigt bjöd han in sig själv och sin fru till mig någon kväll. Det betyder att jag måste fixa käk och köpa kaffe.
Malin undrar om jag går på speed. En vän frågar om jag inte ska flytta snart när jag bott på samma ställe så länge (1,5 år?), en annan om jag inte ska byta jobb snart när jag varit så länge på mitt nuvarande (7 månader!).

Och jag, jag är trött, har huvudvärk och vill lägga mig. Men då får jag inte veta hur det går i Let's Dance.

Perfekt tajming

För en gångs skull så är världen på min sida! Allt verkar funka perfekt i förhållande till mig.

Jag ska ha mens. Jag blir saltberoende dagarna före. Min kropp skriker efter salt. Finns det inte annat saltigt att tillgå kan jag äta direkt ur saltkaret. Men nu, denna gång så har Hemköp rabatt på chipspåsar. 10 kr st! Fatta lyckan! Fatta mängden chips jag har ätit...

Jag har hosta. Det är fullmåne. Jag sover dåligt för att jag hostar. Men det gör inget. Jag hade sovit dåligt i alla fall pga månen. Två flugor med en smäll alltså.

You DO know I love you, right?

Jag: Tänker du släcka lampan?
Han: Mmmm.
J: Helt?
H: Mmmm. *släcker*
J: Men, nu är vi ju här helt i mörkret. Varför ska vi vara det?
H: Så vi kan ligga bredvid varandra och kramas....
J: *ler lite smålyckligt i mörket*
H: ... och så slipper jag se på dig.

Hjärnsläpp

Jag loggade in för att skriva något smart. Så tog reklampausen slut i Stargate SG1, telefonen ringde, jag fick ett sms och plötsligt var min tanke som bortblåst.

Kokosnöt av Povel Ramel

Far jag kan inte få upp min kokosnöt, Alla sätt jag prövat har vart fel. Med min lilla yxa högg jag tills jag blev stel, Bordet fick hack, parkett golvet sprack men nöten den är hel. Far jag kan inte få upp min kokosnöt, Nej inte med ens hammare och spik. Vare vägg nu har små märken här och var, Det är bara kokosnöten som är sig lik. Ja det är bara kokosnöten som är sig liiiik! Allt det andra verkar mera kalabalik. Säg mig minns du flygeln far? Glöm bort den är du rar. för det är bara kokosnöten som är sig lik där hemma! Far jag kan inte få upp min kokosnöt, Fast jag försökt att krossa’n mot en dörr. Ty hur jag nu dängde så måste jag ha dängt fel. För dörren gick upp och mamma kom in men nöten den är hel! Far jag kan inte få upp min kokonöt, Ne trotts att jag gav min mor en ny mimik. När du henne ser så tror jag att du ler för det är bara kokosnöten som är sig lik. Ja det är bara kokosnöten som är sig liiiik! Allt det andra verkar illa gjord mossaiik. Mammas nos blev grann, Och hakarna försvann. Det är bara kokosnöten som är sig lik där hemma. Far jag kan inte få upp min kokosnöt, Nej inte ens med nitroglycerin. Ty när jag hade laddat mycket omsorgsfullt och väl, Bortåt jag sprang och sen sa det pang. Men nöten den är hel. Far jag kan inte få upp min kokonöt, För jag behärskar ej nån sprängteknik. Vårt lilla hus om du ser? Se det står där inte mer. Det är bara kokosnöten som är sig lik! Ja det är bara kokosnöten som är sig liiiik! Allt det andra verkar mera pyromanik, så att säga. Brandkårns jobb blir lätt, den enklaste dom sett. För det är bara kokosnöten som är sig lik så lik så lik så lik! För det är bara kokosnöten som är sig liiiik!

Men som tur är så hade vi en man utrustad med machete. En händig man till och med. Allt som behövdes var några välriktade slag och sedan var det bara att avnjuta kokosmjölk och fruktkött.

Ännu mera!

Sista dagen i Panama åkte vi till Isla Taboga, en vacker ö utanför Panama City. Invånarantal på Taboga: 900 personer. När vi kom fram var det lågvatten, och båten lade till i ändan av den långa tunneln på pålar som är till höger på bilden. När vi åkte därifrån var det högvatten, och då var det inte mycket luft mellan tunneln och vattenytan.

Här är en bild på sandstranden på Taboga. Där sanden blir ljusare går gränsen för högvatten.

Från karnevalen i Chitré blev det tyvärr inte så många fina bilder. Det är svårt när det är mörkt ute. Men här får man i alla fall en antydan om karnevaldrottningarnas färgprakt.

Mera bilder!

Ta oss till en vacker strand, sade vi till vattentaxi-chauffören. "That's Red Frog beach", sa han. Och körde oss till detta ställe. Vi tittade på varandra en stund och frågade förvirrat "But where's the beach?" Stranden visade sig vara på andra sidan ön. Efter ca 10 minuters promenad genom regnskogen kom vi till den vackra stranden.
Det syns inte på den här bilden, men båten till höger heter "La Otra Mujer", alltså "Den andra kvinnan".

Här är Red Frog beach. Det var verkligen en vacker strand. Vågorna däremot var stora, inte så mycket simmande alltså. En och annan kallsup fick jag när jag var ouppmärksam och en våg sköljde över huvudet. Ser du den lilla pricken i vattnet till höger framför den stora vågen? Det är Malins skalle.

Skyltar med gatunamn var sällsynta. Men vem behöver veta vad gatorna heter? Är det mer än 30 grader ute uppskattar man sådana här skyltar desto mera!

Får jag lov att presentera: Herbert the Pervert. En mullvard (tror jag) som sover i en solstol. På det röda märket på hans tröja står det "Lifeguard". Herbert dök upp i mitt Kinder-ägg som jag åt riktigt i slutet av resan, så han var bara med på en enda strand. Jag tror att han kom med hem i Malins väska, så med lite tur får han följa med på flera resor.

Bilder

Nu har jag då fått tummen ur och ska ta och slänga upp lite bilder här. De kommer inte nödvändigtvis i kronologisk ordning, bara så ni vet.

Först ut är vårt hotell Olas på Bocas del Toro. Denna fina trevåningsbyggnad i blått och gult var vårt hem i en vecka. Huset var byggt ut över vattnet, så vi hade en fantastisk utsikt när vi åt vår frukost på verandan som syns här framme.

Blommor finns det gott om i Panama. Jag minns inte vad denna heter, men mormor hade en likadan i sitt fönster. Hennes krukväxt var imponerande stor, hon hade gröna fingrar. När jag gick under dessa stora blommande växter kunde jag inte annat än önska att jag kunde visa henne dem.

På denna vackra strand blev jag halvt uppäten av de där sandflies som jag inte har några vänliga ord till övers för. Tro mig, de kommer inte att få ett kort på vändagen.

Åka båt är roligt. Åka motorbåt är roligare. Åka motorbåt i full fart är roligast!

My computer doesn't like my music

Igår morse landade vi igen på svensk mark. F-n vad kallt det är här! + 5 grader! Kan ni fatta. Jag har frusit något förfärligt de här två dagarna. Idag var jag ute på "långpromenad". I 45 minuter stod jag ut. Jag var påpälsad som om det var - 15 ute. Ändå gick jag och drog ner mössan längre över öronen, halsduken uppåt och körde ner mina blåfrusna, handskförsedda händer i fickorna i ett fåfängt försök att värma dem lite. Fy för kyla.

I övrigt så gick gårdagen i sovandets och trötthetens tecken. Jag skulle inte sova, så jag satt i soffan och "tittade" på Polisakademin som kom på tv. Film nr 6 eller något liknande. Jag halvsov genom hela. Inget vettigt blev gjort igår, lite vettigt har blivit gjort idag.

Vis av förmiddagens promenad drog jag på mig dunjackan när jag gick ner till Konsum (två kvarter ner, ett halvt till höger) för att handla 4 potatisar och 400 g broccoli. Nu doftar lägenheten broccoli och vitlök medan min soppa kokar på spisen.

Jag ska ta mig i kragen och skriva lite mera om resan, men tills dess kan ni ju underhålla er med att titta in hos Malin. Och på tal om inget, efter varje låt på min nya Queen-skiva så får jag ett error-meddelande på datorn som måste klickas bort innan nästa låt börjar spela. Irriterande? Neeeej, inte alls...

Pricki-Kicki

Jag tror jag har dott och kommit till paradiset. Dessa oar maste nog vara bland det vackraste jag nagonsin sett. Att det ar varmt gor ju ingen skada heller. Men nu ar det bevisat, det ar ingen skillnad hur varmt det ar i luften. Placera mig i skuggan och blas en liten vind pa mig, sa visst tusan sitter jag dar med gashud och sager "brr, vad kallt det ar".
Fast det maste vara nagot fel pa solen har. Alla andra blir bruna utom jag. Jag blir bara lite blondare. Min teori ar att det beror pa att jag var sa blek nar jag kom hit att solstralarna bara studsar av min hud utan att fastna.
Mest har vi bara latat oss har. Varit pa stranden, atit god mat och njutit av det lugna tempot i den har delen av varlden. Idag slog vi rekord, vi gick ner till frukost och kom upp 30 min senare. Sa fort har det aldrig gatt. Vanligtvis for att man maste sitta och vanta pa allting sa lange. Men det gar ingen nod dar vid bordet, det ar ratt behagligt att blicka ut over ett blatt hav.
Vi var ute pa en guidad tur ordnat av hotellet, det gick ut pa att aka bat till olika strander. Samt titta pa delfiner. Me like. Bade strander och delfiner.
Tja, inte sa mycket att rapportera faktiskt. Vi vaknar, ater, aker till stranden, solar, ater, strosar runt i "staden" och sover. Himmelsk tillvaro.
Det negativa ar dom dar sandflugorna som finns pa en del strander. Sma minimala flygfan som biter som fan. Anna och Malin far vara ratt i fred, mig alskar dom. Kicki ar prickig - och kliig.